Tur jag är ledig nån gång också

Har börjat med att "tvinga" mig själv att vara lite ledig då jag är det. Typ vara en karl och bara ligga i soffan och se på film eller nåt. Men det går inte. Jag blir enormt rastlös efter ett tag och bara måste göra nåt. Typ städa lite, laga mat eller gå en promenad. Fixar det inte...
Så idag är det ett fullspäckat schema med en massa inhandling, läxläsning, städning, ev. baka nåt till jobbet och så fara å se på när de har friidtrotts träning. Lillan har uttryckt en lite önskan om att få se då hon (för en gångs skull) verkar vara lite intresserad av det.

Det är verkligen tur att jag tar mig tid till vila då jag har en ledig dag. Visst är det? Haha... Jobbhelg väntar. Dessutom en lång en. D.v.s fredag kväll, lördag dag och söndag kväll. Jajamen. Tror det blir bra det. Har en jobbhelg nästa helg också. Ska jag vara ärlig så har jag gjort schemat rätt tungt i nån vecka nu. Men vet ni vad? I slutet av november har jag en femdagars ledighet! Yeeey! Det bästa med det hela är att vi har barnen då. Känns mycket bra. Då kan det finnas tid till lite aktivering med familjen. Kanske hitta på nåt. Blir bra det.

Nu tänker jag fortsätta dricka mitt kaffe. För vet ni vad? Klockan är inte mycket... God morgon på er och jag hoppas ni alla får en riktigt bra dag!

Vem lägger man skulden på? Föräldern, dagiset, eller politikern?

Såg ett litet inslag av ett program för en diskussion och granskning av "hur säkert är ditt barn på dagis". Det har visat sig att barn skadar sig på dagis och även att dödsfall inträffat. Funderade lite på det här eftersom det bara är två år sedan min egen flicka gick på dagis.
Hur fungerade säkerheten? Vad fanns det för leksaker? Hur såg det ut på innergården för utevistelsen? Vem ansvarar för vad? Vem lägger man skulden på om något händer ens barn?

Första spontan tanken: om något händer mitt barn så skyller jag på personalen om det hänt på dagiset. Men. Det kommer ofta ett "men" då jag tänker, diskuterar eller berättar vad jag tycker. Om man ser lite större på det hela så är det så här: personalen ska ha ett visst antal barn per grupp och per personal. Det är typ 3,8 barn per tjänst, eller nåt sådant. Detta överskrids ibland eftersom folk i samhället på vissa ställen skriker efter en plats och det är personalbrist. Eller brist på sunt förnuft hos "de som bestämmer". Så de tar inte in en till för då blir det bara en 25%-ig tjänst som ingen vill ha. För det är ju bara ett barn till. Som är hela dagen. Hur tänker dem här?

Så min andra tanke blir: jag skyller återigen på personalen som inte kan "stå upp för det hela" ,strejka, protestera eller vad man nu kan göra för att påtala bristerna i barnomsorgen. Varför gör de inte så? Men. Där kommer det... Jag vet att dem protesterar. Jag förstår mycket väl att personalen på dagiset faktiskt säger vad de tycker och tänker och att de dessutom är emot de strikta reglerna om antalet barn/personal. Självfallet är de också människor och som amen i kyrkan har de garanterat (eller väldigt ofta iaf) själva barn på dagis och tänker samma tankar. Så min andra tanke försvinner lika fort som den kom....

En tredje tanke då: bristande uppsyn från personalen? Ingen utbildning? Brist på ansvarstagande och brist på sunt förnuft? Nä. Det är en, enligt mig, dum tanke. Om jag precis pratat om antalet barn/personal, personalbrist och för stora barngrupper, hur tänker jag då här? Klart att det brister i arbetet då de inte hinner, inte har möjlighet att se efter ALLA barn samtidigt. Men visst är det lätt att skylla på? Visst är det lätt att skylla direkt på personalen? Oavsett tanken bakom...

Givetvis har jag en fjärde tanke: dig själv. Kan det vara så enkelt att det är vi föräldrar som måste göra nåt åt detta? Är det vårat fel att politikerna inte kan öppna upp ögonen för hur det ser ut, ser till att det är personalbrist, så att personalen brister i sitt arbete med barnen, så att ditt barn skadas på dagis. Är det kanske så att vi föräldrar kanske ska göra nåt åt det? Det är mitt/våra barn som är på dagis. Kanske ligger ansvaret mycket på oss?

Men i grund och botten så är det politiska beslut som skadar ditt barn på dagis. Det är där beslutsfattare av olika grad sitter och bestämmer hur det ska organiseras inom barnomsorgen. Det är inte du, det är inte jag, det är inte personalen på dagis. Vi och framförallt barnen är bara brickor i ett politiskt spel. Ett farligt spel... Hur tänker du?

(Detta är givetvis inte det sätt jag tänker på. Jag bara dryftar tankar till höger och vänster för att plocka fram delar i hur man kan tänka. Jag anser att detta ligger på ett politiskt plan där vi alla kan bidra med tycke och tankar)

Min planer har ändrats en gnutta

Jag kom ju på det bästa! Ibland är ju nästan smart. Har tänkt, och tyvärr bara tänkt, att storstäda källaren. Skrubba väggar, trapp, städa maskinerna, golvbrunnar och golv. Rensa, kasta och fixa ytor för förvaring där det inte är för fuktigt. Byta ut kartongerna till plastbackar, gärna med lock, för bästa förvaringen. Ni vet. Bara lite städjobb så att säga. Men den där källaren skrämmer mig lite... Tycker inte om att det är så lågt i tak, eller att det mer eller mindre kryllar av spindlar... Så jag har dragit mig för att städa. Skjutit upp det och tänkt "imorgon ska jag..." Så min plan: leja bort det till pojkarna. Perfekt! Och så får dem en slant för "besväret". Bra va? Givetvis så hjälps vi åt lite för jag vill ju som ha rensningen och ompaketeringen på mitt sätt. Givetvis.

Bra va? Så förhoppningsvis blir det klart i kväll, eller påbörjat iaf. Och så när lönen kommer far jag å köper alla dessa plastbackar och paketerar om allt där nere så vi får nån ordning på "skiten". Då kanske jag får lust att göra nåt åt förrådet/städskrubben här uppe. Kan behövas en uppfräshning det med.

Ja men hoppsan då!

Skriver inte mycket nu för tiden va? Mmm... jag vet. Tråkigt. Vad har hänt sen sist alla ni som läser? Kanske inte är så många, men ni kan väl berätta? Berätta för mig vad ni har gjort så lägger jag ut det på ett inlägg, utan namn förståss. Kanske blir det en liten berättelse... hm... prova vettja!

Jag knatar på med min lilla "träning" som då är raska långpromenader. Har även lagt till lätta övningar för rygg och mage för att försöka stärka den här korsetten vi alla har. Förhoppningen är den att jag blir starkare och får en bättre hållning. Eller rättare sagt, klarar av att hålla kvar min hållning.
Härom dagen satte jag på kinectet. Hade bara tänkt en liten stund, men jag dansade och tränade med zen-övningar (typ tai chi) i över en timma (!!) ooops... Men jag var inte så mör som jag trodde jag skulle vara. Däremot var det så skönt! Ska försöka få in en sådan träning 1-2 gånger i veckan, men givetvis blir det mest efter ork.

Har även fått en drös av idéer på vad man kan göra här hemma för att göra om lite. Kostar inte många pengar och jag kan göra det själv! Sånt tycker jag om. Skulle vilja piffa till köket, fixa till lite i vardagsrummet, sätta lister där set saknas.... men har det saknas i tre år kan det saknas ett tag till. Jag vill fixa till hallen och måla om trappen. Göra om lillans rum, men det kostar. Likaså allrummet där uppe. Tankarna är många. Idéerna desto fler. Men vi får se vad som händer!

Nu blir det då mer kaffe och kanske nåt att äta till lillan. Hon är säkert lite hungrig. God morgon då, eller god förmiddag kanske.

Jahapp då var man 23 då! igen....

Då var det dax för min födelsedag då. Igen. Och igen fyller jag bara 23! Bra va? Har haft besök av Katarina och Stefan, Daniel och Anna och Annelie och Emelie. Mysigt med kaffe, fika och en massa surr. Synd bara att jag inte hade hunnit städa och duscha innan de kom... Fy så här såg ut! Men nu är det städat och jag rengjord. Nu skulle jag bara vilja festa till lite också... men det verkar som att de runtomkring mig redan har planer, eller så är jag helt enkelt för tråkig. Men det är bara å acceptera!

Får då hoppas att alla har en riktigt rolig kväll! Själv blir det att sitta här och ha tråkigt. Kanske far jag iväg en sväng för att slippa lida alltför mycket av tristessen.

Kram och tack för alla gratulationer på fb, sms, tele och här hemma idag! Tack!

Jobbhelg...igen...

När vi lägger schemat brukar jag till största delen försöka lägga så att jag jobbar två helger på raken och sedan ledig nån helg. Nu är det andra helgen, sedan är jag ledig två, jobbar två och ledig tre. Inte illa!
Idag kvällspass, imorgon dagpass och efter det här ledig två dagar. Känns riktigt bra.
Och så tackar jag min lyckliga stjärna för att jag inte fått denna förkylning/influensa som var och varannan människa fått. Den verkar långdragen och tung. Vill inte ha. Men det är väl bara en tidsfråga med tanke på vilket yrke jag har.

Såg en arbetskollega som hade en sådan där liten grej som man sätter fast på "foppaskon" (vad heter dem?), på tal om bananer... I form av Betty Boop som sjuksköterska. Där tror jag att jag har min nästa tatuering. Typ så här:

Fast utan plattan därunder förståss ;-) Finns massor av bilder på Betty Boop som sjuksköterska. Skulle jag vilja ha! Hon gör mig glad!
Men vi får se. Kanske nån gång i framtiden.

"Barnen" i Idol kanske ska gå skola klart först?

Det här är ju inte klokt nånstans. Den äldsta deltagaren i IDOL 2011 är 20 år. 20 år??? Resterande är 16, 17 år gamla. Vad är det här?  Är det inte bättre med en grundutbildning först, sen Idol?

Jo, jag vet. Det är många som slagit igenom som "barn", eller väldigt unga vuxna. Det kryllar av dem där ute. Men i ärlighetens namn: alla i denna säsong låter likadana. Ingen skillnad. Oskolade och omogna röster. Pojkarna, de flesta, låter som om de knappt nått målbrottet och så skär det sig. Ibland. Tjejerna? Jo, det finns två som faktiskt är ok. Men där stannar det.

I år blir det tyvärr bojkott av Idol. Tycker "det var bättre förr" med en blandad kompott av åldrar och personligheter, röster och färdigheter. Kan det vara Barda som förstört? Hans röster och hans tycke har ju som slagit igenom rätt mycket. Klart att alla ska låta som han vill... suck, suck och dubbelsuck. Han är ju då inte ens bra på en skala.
Jaja.Ska sluta klaga nu och hoppas att det inte är alltför många av dessa "barn" som åker därifrån med krossat självförtroende och en skev självbild.

Nu kommer de utlovade bilderna

Altanen är klar där uppe. Eller inte helt, golvet iaf. Kvar är ett staket runtomkring, men det tar vi till våren. Hade tänkt att göra det mesta klart under hösten, men vi resonerade som så att vi kan ta det lite lugnt och njuta av det vi åstadkommit under sommaren. Givetvis med hjälp av nära och kära! Ett stort tack riktar jag till dem!

Å lite smått stort är det också. Vi lär ju rymmas bra på denna altan nästa sommar.

Lev och må!

Nu är det dax att göra lite saker och ting klart här inne. Så som lilla toan där uppe.

Blivit än mer peppad!

Läste just min brors fru blogg (ni hittar den här) och blev jättepeppad! Visst, om man läser ordagrant är det väl inte "pepp" hela vägen, men ändå. Här lever en kvinna med sin sjukdom som med mycket vilja och jävlaranamma kommer att fixa det! Hon kommer bli bättre!

Min tanke blir: varför inte jag också? Jag kan också bli bättre! Kommer dock inte att gå upp i tid på ett tag då känner att det är alldeles för mycket redan på 80%. Men, jag kanske kan börja träna? Min tanke är att fortsätta med promenaderna som jag gör. Det blir väl en siså där 5 gånger i veckan. Promenaderna varierar från 25 min till en och en  halv timma. Sen har jag tänkt föra in att varje dag, med start i morgon, träna rygg och mage. D,v,s korsetten. För att få en bättre hållning och känna mig starkare i kroppen. Sen givetvis ska jag även föra in mer träning, men det blir framöver.

Tack Anna för ditt pepptalk! <3