Funderar på om det skulle vara värt det....

Det här med att få människor att må bra, att få en annan människa att få känna avslappning för en stund och bara vara, är nåt jag alltid har tyckt mycket om. Kanske valde jag rätt yrke ändå? En del anser jag är en liten sadist som gillar att stickas med nålar och ta en massa blod. Kan väl stämma lite grann ;-P Men det primära, som jag tycker om, är att lyssna på andra, bry mig om och försöka se till att det blir bättre, eller så pass bra som situationen kan erbjuda.

En gång i tiden hade jag tankar på att öppna eget. Allt från att vara privat sköterska med rådgivning/samtal/hälsovägledning till att starta ett privat äldreboende, gå vidare med psyikatrin och bli samtalasterapeut. Läsa vidare inom hälsa och jobba med den biten. Och så gick jag och blev massör bara för att och funderade på att vidareutbilda mig där och jobba heltid med massage av olika slag. Jag har till och med funderat på att försöka få nåt av detta att gå ihop med att ta med djur i det hela, framförallt hundar. Drömmen vore ju att kunna arbeta med trasiga människor tillsammans med djur av olika de slag. Dock är detta svårt... dyrt och kräver massor av vidareutbildning, samt en massa ork som jag inte har.

Men då jag masserar, vare sig det är lite lätt på arbetskollegans axlar, eller ordentligt hemma på massagebänken, känner jag att det ger nåt. Verkligen. Så ibland funderar jag lite. Dagdrömmer om man så vill. Tänk, bara tänk om det gick? Nåt av det där.

(bild lånad från google)

"Halloween, helgen som kommer" ...Det finns bara ett datum!!

Vet alla när Halloween är? Jag blir lite irriterad över alla spekulationer kring när halloween ska firas. I USA är det den 31:a oktober. Oavsett dag! Och det bör det vara här också eftersom vi har tagit traditionen från just USA. Gör det rätt vettja istället för att gissa fram när det ska firas.
Helgen som var är det många som har firat och många tar helgen som kommer. Men jag tycker man ska vara något försiktig vad gäller helgen som kommer eftersom det är "våran helg", det vill säga : all helgona helgen. DET ÄR INTE SAMMA SAK!

Så, vi tar det kort och gott: Halloween är imorgon.

Dessutom är det viktigt att ta det ett steg till. Visst vet ni om att när ni skickar barnen på "bus eller godis" så ska dem bara knacka på dörrar där det finns halloweenpyssel av något slag? Det ska alltså synas på huset, vid bron, i fönster att dessa firar halloween och vill ha barn som kommer och plingar på.
Det kallas för respekt.

(bild lånad från google)

Ta hand om din relationer

Igår gjorde jag nåt som sällan händer här hemma hos oss. Något som inte nån av oss kanske tänker på. Först städade jag upp lite, handlade till middagen och såg till att jycken fått motion. När Niclas kom hem hade jag tänt ljus överallt, han fick ta sig en varm dusch och sedan fick han massage av mig. Till middag bjöd jag på en riktigt god fiskgratäng med gott bröd till. Efteråt mös vi i soffan med kaffe/thé och lite choklad. Vi kramades, såg på serier, pratade och skrattade lite. Avslutade kvällen med att äta ost och kex tillsammans med frukt och så lite herrljungas äppelcider till. Riktigt gott!
Ni kan tro att jag hade en mycket avslappnad karl i min närhet igår ;-)  ....

Många förhållanden tar slut för att den grå vardagen har gjort ett intrång och vägrar släppa taget. Man slutar ta hand om varandra och tar för givet att ens partner ska vara kvar i alla fall. Kramarna sinar, intimiteten är ett minne blott och istället har hem,hushåll, barn, skola och jobb tagit över allt man kalla för liv. Det övriga känns alltmer som ett "måste" och orken att "ta hand om" ytterligare en uppgift finns inte. Förhållandet man lever i, relationen man bör vårda den rinner sakta men säkert ut i sanden...Och så kommer bråken och diskussionerna. Som ett gift tränger dem in i livet, i vardagen, i relationen... Får kärleken att gå över i en avsky för ens partner. Eller nästan värre: allt dör ut och inget finns kvar... Inte ens bråken och diskussionerna.

Att vårda sina relationer behöver inte betyda att man gör som jag gjorde igår. Det var ett infall jag fick, något jag kände att jag ville göra. Visa min kärlek, ge kärlek och vårda det jag har. Men att ge en kram, sitta och mysa i varandras närhet. Ta en promenad, prata allmänt om "väder och vind", se en film, laga mat tillsammans... Ja, det finns mycket man kan göra! Att bara vara med varandra genom det vardagliga kan göra under med relationen.

Nu tänker jag då ta hand om mig själv en stund. Har ett kvällspass idag, tätt åtföljt med ett dagpass i morgon. Vila, äta frukost och bara mysa för att samla energi till jobbet.
Tjingeling!

Jag fällde en tår och tänkte efter....

... igår läste jag nåt underbart på facebook.

Det handlar om en man som kommer hem en kväll till sin fru och vill berätta han vill skiljas. Försiktigt för han ämnet på tal och det enda hans fru gör är att äta i tysthet och fråga honom: varför?  När han sen undviker svaret på frågan blir hon rasande och skriker att han inte är nån man. Han vill skiljas för han älskar inte längre sin fru och isället en annan kvinna vid namn Jane.
Under natten ligger de båda på varsitt håll och pratar inte med varandra. Frun hon gråter och är väldigt ledsen. Mannen känner mycket skuld och lägger fram en överenskommelse för skilsmässan. Frun får äga huset, bilen och 30% av hans företag. Det här vill hon inte och river sönder papprena...

Dagen efter kommer han hem och ser sin fru sittandes vid bordet och skriver. Han är för trött för att fråga vad det är och går till sängs. När han senare vaknar till, sitter hon fortfarande och skriver, men han är för trött för att bry sig och somnar om.
På morgonen ställer hon två krav kring skilsmässan. Det första gäller deras son. Hon vill att de skulle leva så normalt som möjligt den kommande månaden och han får absolut inte säga något till sonen om skilsmässan. Det andra kravet är att han varje morgon ska bära sin fru från sovrummet till ytterdörren varje morgon.

Dagarna går och under den fjärde dagen känner han hur närheten och intimiteten kommer tillbaka. Det var länge sedan de hade haft den kroppsliga kontakten och närheten. Under femte och sjätte dagen märker han att känslan av närhet till sin fru blir starkare för var dag. Allt eftersom månaden går, blir det lättare och lättare att bära henne. Han tänker att det beror på den dagliga träningen han får.

Och så en dag i slutet av månaden slår det honom hur mycket smärta och bitterhet hans fru har burit inom sig. I samma ögonblick som han lägger sin hand på hennes huvud kommer sonen in. Pojken säger att det är dax för pappa att bära mamma till dörren. Frun tar sin son i sin famn och kramar honom hårt.
Han bär sin fru ut genom sovrummet, vardagsrummet och till hallen. Naturligt håller hon sin hand runt hans nacke och han bär henne nära sin kropp. Allt känns precis som på bröllopsdagen...
Sista dagen upptäcker han att hans fru tappat vikt och är mycket lättare än tidigare. Han berättar för henne att han inte har insett tidigare att deras liv tillsammans saknat både närhet och intimitet.
Den dagen åker han till Jane och berättar att han  inte längre vill skiljas och hon blir både förvirrad och arg. Ifrågasätter hans val...

På kvällen vid arbetsdagens slut åker han hem med ett fång rosor i sin hand. Han springer uppför trappan, in i sovrummet och där finner han sin fru död i sängen...
Hans fru hade under de senaste månaderna brottats med Cancer och han hade varit för upptagen med Jane för att se det. Hon visste att hon skulle dö snart och därför ställt dessa krav. På det viset visste hon att deras son skulle se sin pappa som omhändertagande, kärleksfull och hängiven...

Kom ihåg att det är inte huset, bilarna, sakerna och pengarna som spelar roll i livet med din älskade. Det är dem där små tingen. Att skapa ett lyckligt liv med närhet och intimitet. Att hålla din älskades hand, krama hårt och länge.Vara nära...

Ta hand om varandra! <3

Och så kommer vintern...

Inatt ska vi ställa tillbaka klockan en timma, det vet ni va? Ett bra sätt som syrran lärde mig att komma ihåg vilket håll man ska ställa klockan åt, är att tänka på utemöblerna. Ställa fram på våren, ställa tillbaka på hösten. Väldigt smart tycker jag!
Jag minns då jag jobbade som städerska på stadshotellet och det var en söndagmorgon då man ställer tillbaka klockan... På nåt sätt missade jag detta och var redan klockan 5 på jobbet. Haha! Jag for hem igen.. och sov en stund. När jag kom dit var det inte öppet, vilket det annars brukar vara. I porttelen hör jag receptionisten fråga vad jag gör där och ja, jag skulle ju städa? Går in, kommer upp och där först ser jag vad klockan är. Dem två som var där fick sig ett gott skratt! Jag var mindre road...

På tal om bananer så gick det bra idag på jobbet. Det är ju tungt, men med lite humor och skratt så har dagen försvunnit i ett nafs! Tyvärr håller väl kroppen inte med mig om att dagen ändå var bra. Den skriker. Ok att jag är van och vara trött, men det här är förjävligt! Önskar så innerligt att det fanns nån smärtstillande jag kunde ta som jag tål... För nu är det snart outhärdligt :-( Det gör inte ont, men det drar, sliter och moler som aldrig förr. Jobbigt! Armarna domnar hela tiden och jag måste fokusera stenhårt på att orka göra det vardagliga. Hålla en kopp kaffe, äta, hålla i mobilen, köra bil. Nästan så att jag börjar skratta. Känns löjligt att behöva fokusera och vara koncentrerad på att göra sådant som man annars inte tänker på. Annars vet jag inte om jag klarar det...Bara att sitta och skriva det här tar på krafterna och jag har svårt att hålla fokus på annat. Niclas säger nåt och jag uppfattar det inte. *suck* Men det är väl så här det är att leva med detta antar jag. Synd bara att det är svårt för dem utan värkproblematik att förstå. Och jag håller med. Det är svårt att förstå då jag ser frisk ut. Jag säger mycket lite, visar inte att det gör ont och försöker att inte klaga. Fast emellanåt känner jag att tårarna bränner bakom ögonlocken på grund av utmattning och trötthet.

Nä. Sluta misströsta och klaga på hur det är. Jag har det bra! Och är så glad över det jag har i livet med familj, vänner, jobbet, arbetskollegor och givetvis min älskade jycke! Jag kan gå, prata, äta och sköta min hygien själv. Det är inte alla som kan det...
Så med detta sagt: ta hand om er, ha en underbar fortsättning på helgen och njut av det ni har! <3

Tjingeling!

Kapitulera för fan! Eller nå...

I min enfald trodde jag att kroppen skulle må bra av lite fysiskt arbete idag. Röra på mig, vara lite aktiv. Med andra ord: slå tillbaka på fibron!
For till jobbet med inställningen att det kommer bli bra det här ändå. Nån gång blir kroppen så trött och överbelastad att den kapitulerar. Jag hade räknat med en del att göra, men kanske inte riktigt så här. Nu flöt ju kvällen på eftersom jag har underbara kollegor, men tungt! Nåja. Vad gör man inte? Och mitt jobb handlar ju om en god sak, värna om människor och få dem att må bra, eller bättre i alla fall. Det glädjer mig, ger mig tillfredsställelse och ja, det är ett jobb jag verkligen trivs med!
Nåja. Nu var det ju inte lovord över jobbet jag skulle printa ner... Har flera gånger försökt träna och aktivera mig fysiskt för att slå ner på fibron, typ övervinna den. Oftast genom mental kraft. (Försöker jag intala mig i alla fall)
Så jag slet ikväll.
Tänkte "kapitulera för fan!" ... mer än en gång. (fibron alltså)
Skakade på huvudet åt mig själv.
Tänkte att nu ger sig kroppen och det blir bättre.
Slutade tänka. Det blir alltid värre om jag gör det. (gäller i stort sett allt)

Nu sitter jag i soffan. Eller nä, jag halvligger i soffan.
Ska strax lägga mig.
Tänker "det sket sig fett det här!" (har haft ungdomarna hemma i veckan ;-P)
Har ont. Ja, inte fan kapitulera helvetet. Nä. Istället slog det tillbaka med full kraft och nu är jag nästintill gråtfärdig.

Så nästa fråga blir: hur tänkte jag här?

Är lamslående trött

... och därav inga speciella inlägg idag. Orkar inte tänka, orkar knappt vara... Jag vet att jag klagar nu, men måste bara få skriva av mig :-( Det gör så ont i kroppen... båda armarna och händerna domnar mest hela tiden. Kraften är borta. Ryggen är nästintill kaputt. Väntar mest för att den ska gå sönder helt. Och så vet jag att sjukskriva mig är ingen idé. Det gynnar ingen, det kostar och ställer mina arbetskamrater på pottkanten! Nä. Det är mest bara att rycka upp sig och fara å göra det jag ska fastän det känns som att jag mestadels bara vill gråta... Försöker trösta mig med att det finns de som har det värre. Det finns de som mår sämre, har en sämre kropp och sjukdomar som inte går att bota. I värsta fall dödliga. Men jag är en arbetsför kvinna med många järn i elden, så när det blir så här är det grymt jobbigt!
Ibland önskar jag att jag kunde ta hand om mig bättre än vad jag gör. Flera gånger skulle jag behöva vara sjukskriven ett tag för att senare orka mer, men fan ta kroppen! Hela tiden motarbetar jag den, sliter och gör mitt bästa. För vem? Det kommer skada mig i det långa loppet...

Nåja. För att detta inte ska bli hela vägen igenom negativt så vet jag ju att detta går över så småningom! Allt eftersom kommer det här att avta och kroppen kommer vilja göra som min hjärna. De blir samspelta igen. Så nu klistrar jag på ett leende (det blir äkta efter ett tag!), äter frukost, tar en lugn promenad och så hopp i väg på jobbet!
Önskar alla en toppendag!
Tjingeling

Vem är din vän?

Varför har du facebook? Är det för att hålla kontakten med släkt, familj och vänner? Med gamla skolkompisar, bekanta sedan förr? Är det kanske för att det finns så mycket spel? Är det till och med så att du är beroende av facebook?
För mig är denna sida en mötesplats, en forum för att vara social i ett sammanhang som inte hinns med i dagens samhälle. För det är lite så... Tiden räcker inte till för att vara social som man tidigare var genom att träffas och umgås. Idag följer facebook oss överallt! På jobbet, hemma, på stan och hemma hos våra vänner. För i våra fina mobiltelefoner kan vi nu nå ut i världen på ett par sekunder.
Tyvärr medger jag att facebook har blivit en stor del i mitt liv och det känns inte bra. Det är sorgligt. Fast å andra sidan är det ett bra medie där jag kan berätta om jag är hemma eller inte, vad jag ska hitta på och inte. För de som är intresserade. Det är även ett sätt att hålla en sporadisk kontakt med gamla vänner, bekanta, skolkompisar och även släkt och familj som befinner sig fysiskt långt borta. Men beroende är jag nog. Kanske på grund av min nyfikna natur. Vill helst inte missa nåt.

Förutom det här så är det ju rätt mycket "snack" om vem som är ens vän och vilka vänner man har på sin lista. Märker man att en "vän" inte längre bör vara ens "vän" och så tar man bort denne från listan, så blir en annan sur och ifrågasätter, eller kanske "väljer sida" för de känner sig tvingad till det... o.s.v. Det kan även komma frågor från en "vän" om varför man har den och den som "vän" på listan. Varför?
För min del har jag en brokig skara på min lista. Dock vet jag vem alla är. Kanske inte har träffat alla i verkligheten än, men vem vet? Kanske händer det nån gång? Men jag vet vem alla är. En del är gamla skolkompisar, en del är vänner från barndomen, en del är bakanta ansikten jag surrat med nån gång, familj, släkt, vänner... Ja. Det blir en del! Och vem bryr sig? Vem ska bry sig om vem jag har som vän på min lista? Det är väl ändå upp till mig?
"En gång i tiden" hade jag äver 3000 vänner. Wow! Tänker en del, men det var inte så mycket "wow" över det. Jag spelade ett spel som heter Mafia Wars och då skaffade jag vänner som kunde hjälpa till där. Alltså helt enkelt för spelets skull. Idag finns ingen av dem kvar.

Det jag däremot funderar på emellanåt är de statusuppdateringar som kommer ibland i stil med: dax att rensa vänlistan! Vet ej vem som är vem? Känner knappt hälften... o.s.v.... Ja, ni vet säkert. Varför gör man så? Vet man inte vem som är ens vän, vem som är vem och var man träffats och varför man har denne som vän? Tycker jag är udda...Som sagt, jag har inte träffat alla i verkligheten än, men jag hoppas att vi en dag gör det!

En sak till: om nån frågar efter att vara din vän, fundera redan då på om du känner personer och hur du känner personen. Om du är osäker, fråga! Det är skitenkelt. Redan där slipper du tanken sen att du måste "rensa vänlistan". Och är det någon som du aldrig träffat, men vill ha som vän ändå, ska väl ändå det inte hindra en? Sen är det ju givetvis upp till var och en. Alla är vi olika och vi vill alla  har det på olika sätt. Se dock till att du vet hur du vill ha det innan du börjar lägga till folk till höger och vänster, eller bekräftar en vänförfrågan så slipper övriga "vänner" bli oroade över att rensas bort.

Arbetsbeskrivning... Så sant, så sant!

Ledig tjänst:

Anställning som MOR

Mor har en central roll i Familjens ledning
Du får ansvar för följande områden:

- Organisation och Ledning – Transport – Inköp – Vård och Omsorg – Verkstadstjänster – Andra förekommande uppgifter
...
- Städ
- Tvätt

Lön: 0 kronor

Semester:
Anställningen kräver att man är tillgänglig året om. Eventuell korttidsfrånvaro måste avtalas långt i förväg. Eventuella tilläggsjobb kan avtalas, om det förbättrar ekonomin i Familjen och inte kommer i konflikt med övriga uppgifter som Mor gör.

Avgörande krav: 
Honkön.

Önskvärt: 
Egen förmögenhet. Tillgång till semesterställe som kan passa för Familjen.

Kvalifikationer:
1.
Körkort. Du ska kunna köra eget fordon med defekt klimatanläggning genom tät trafik, medan du lyssnar till spädbarnet (eller maken) som gallskriker i baksätet samtidigt som de äldre barnen bråkar högljutt. Du bör kunna koncentrera dig på att köra medan du sjunger ”Imse Vimse Spindel” och du måste veta var alla offentliga toaletter finns. Du bör ha erfarenhet av att vänta utanför stallar, ishockeyrinkar, klubblokaler och diskotek sena kvällar.

2. Inköpschef.
Du ska göra inköp och planera menyer för envars aptit i minst 18 år framöver samt för makes smak i evighet. Det krävs produktion av egen mjölk till nyfödda, och det krävs ofta att det skall göras middag till många personer.

3. Administratör.
Du blir direkt ansvarig för ekonomisk långsiktsplanering, budget och ekonomisk uppföljning, budgetkontroll, fakturakontroll, klagomål och förhandlingar. Hantering av festarrangemang och inköp till samtliga födelsedagar (inkl. egen) och jubiléer, skolavslutningar, begravningar o. dyl.

4. Vård och omsorg.
Du ska kunna fungera utan sömn upp till sex dygn, samtidigt som annat arbete skall utföras som vanligt. Du måste vara duktig att vårda patienter tidiga morgnar och sena kvällar. Färdighet i fläckborttagning ses som extra merit i denna kategori.

5. Småbarnspedagog.
Du måste kunna citera alla berättelser om Nalle Puh och Smurfarna samt ha kännedom om allt som är skrivet om dinosaurier, hästar och ABBA. Färdighet i att göra halskedjor av makaroner och tandtråd är ett krav.

6. Skräddare.
Du ska kunna designa och sy kanindräkter och fantomdräkter till speciella tillfällen samt givetvis kunna sy i knappar, fålla, laga och stryka och pressa.

7. Frisör.
Du ska kunna upptäcka och behandla huvudlöss, ta bort tuggummi från hår och klippa en rak pannlugg medan du får en ström av glåpord. Kännedom om flätning, hårfärgning och herrfrisering ses som en merit.

8. Cykelreparatör.
Du måste vara förtrolig med alla aspekter av underhåll av cyklar, inkluderat montering och demontering av stödhjul. Du ska också kunna laga cykelslangar på en campingplats. Godkänd kurs i första hjälpen är obligatoriskt.

9. Veterinärassistent. 
Du ska kunna vakta och uppfostra ett varierat urval av husdjur (efter att ägarna har tröttnat på dom).
Ofta förekommande utfodringar och rengöringar av burar ingår i de dagliga arbetsuppgifterna. Du måste vara duktig i att hantera djurrelaterade grannkonflikter och tidvis utföra begravningar.

10. Målare och Interiörarkitekt.
Du bör vara van vid att ta bort klibbiga saker och klotter från dörrar och tapeter. Det är en stor fördel om du kan måla taket medan du gör middag.

11. Växeltelefonist.
Du ska kunna hålla en diskussion i gång i telefonen medan ett barn klamrar sig fast i ditt ben och ett annat hamrar på en konservburk med en träslev. Du ska kunna utfodra tonåringar som mest pratar i telefonen med näringsrik mat så att de undviker total utmattning.

12. Trädgårdsmästare.
Du bör kunna starta gräsklipparen, hantera trädgårdsredskap och hålla krukväxterna vid liv. Du ska kunna numret till giftinformationen, och du ska hålla dig uppdaterad på de nyaste metoderna inom kompostering, beskäring av buskar, förkultivering och kapning av träd. Du måste veta var varenda död mus ligger begravd.

13. Underhållningschef.
Du ska kunna koordinera diverse sportarrangemang via telefon och ha en personlig kontakt med lärare och aktivitetsledare. Du kommer att bli uppmanad att träna lagspel i alla sorters väder, och uppmuntrad att gå in i häftiga diskussioner med motståndare. Inköp och underhåll av utrustning krävs. Sökanden måste också kunna arrangera fester, baka kakor och hitta på lekar där alla vinner.

Du får självklart ansvar för julfirandet.

Ring om du är intresserad =)

Kära dagboken... känner mig inte piggelin...

Kära dagboken!
Idag har jag inte gjort nånting. Eller jo, men inget på förmiddagen. Jag hade tänkt att baka mjukkakor, ta en långpromenad med jycken i solen och blåsten. Städa upp här ordentligt och kanske tvätta lite. Men så blev det inte. Vet du vad dagboken? Jag har vart lat. Mmm.. Nu erkänner jag att lathet och ren slöhet har intagit mitt väsen. Vad ska jag göra åt det? Kan jag låta hemmet "förfalla", låta golven va lite grusiga, löviga och med massa hundhår? Kan jag låta disken stå och tvätten vänta nån dag?
Men så for jag och hämtade min älskade dotter och glöden återvände till en liten pyttedel. Under eftermiddagen har jag torrmoppat golven, vattnat blommorna, gett stackars ödlan nå mat,tagit det värsta i badrummet, handlat och förberett en god middag. Men varför känns det inte bra ändå?

Nä. Min hjärna funkar dåligt idag och nån diskussion och nåt tänkvärt kommer inte ur mig. Bäst att låta bli det då anser jag. Ingen idé. Men jag lovar dig dagboken att återkomma med nåt bättre då hjärnan inte är på semester från resterande av mig!

Tjingeling!

Det där gick ju... gick.

Så då var det över då. Peter svarade: "Det var... skönt". Ja. Så kan man också tycka! Synd bara att golvet där inne var så halt för stackars hunden slirade mest och hade det svårt att komma ikapp Peter för att bita honom lite. Men i övrigt gick det väl. Det gick. Och jag tror han är nöjd och stolt över att han klarade av att göra detta!
En bra sak som han sa var att det eg. är hundägarna han är rädd för, inte hundarna. Inte konstigt då det är vi som äger en hund som formar dem. Det är vårat ansvar att se till att hunden är kopplad och inte en fara för andra i samhället. I grund och botten handlar det om att vi ska ha förståelse för rädsla och fobier (gäller ju allt) och respekt för varandra.

Jag hoppas dock att detta har hjälp Peter för hans rädsla grundade sig just i en polishund som bet han under ett jobb han hade. (En demonstration där hunden var i arbete och han befann sig på fel ställe vid fel tillfälle).

Nu ska jag ta soffan i besiktning, mysa ner mig och lämna tänkandet för en stund!
Tjingeling!

Kommer ni ihåg då jag skrev om hundrädsla?

Sitter och kikar på nyhetsmorgon och möts av en något nervös Peter Jihde där han står med en mysig schäfer. Eller ja, för honom var väl kanske inte schäfern så mysig. Peter visade även ett inslag där en kvinna tagit med sig en hund och en orm. Antar att programmet handlade om fobier.
Så nu är det så att Peter vill bli kvitt sin hundrädsla i och med att det påverkar livet. Och så är det för alla som går omkring med rädslor och fobier. Det är otroligt jobbigt!

Hjälpen han får? Jo. Han får först gosa med hundarna, vara med dem lite och så känna att dem inte är farliga på nåt vis. Det här är tydligen tjänstehundar. Nu väntar jag på att nyheterna ska bli klara för då ska Peter hoppa i en skyddsdräkt som används vid det man kallar för "kamplekar" med tjänstehundarna. Och efter det ska han tydligen få se hur snälla dem är, fast dem bitit och låtit som djävulen själv.
Bra eller dåligt?

Personligen tror jag det där kan vara bra. En form av KBT och bearbetning av en fobi. Blir intressant att se om det funkar!

Fokuserad?
















(bild lånad från google)

Lite ändringar i bloggen! + hjälp?

Nu har jag ändrat så att bloggen är mera öppen. Har gjort så att alla kan kommentera, oavsett om man vill vara anonym. Och jag behöver inte granska dem först. Fritt fram med andra ord!! :-D

Jag föredrar givetvis icke anonyma, men jag vet att en del inte törs. Så nu förväntar jag mig komentarer eftersom mina läsare har ökat med det dubbla och lite till. Meningen med detta är ju att man ska kunna "diskutera" mellan varandra lite i kommentarsfältet. Så jag vill gärna att ni kommenterar om det är något mer jag kan göra för att underlätta för detta.

Förresten, tror ni på det här med horoskop och astrologi? Ibland kan jag göra det, ibland inte... Förklaring kommer senare!

Tjingeling!

HIttade en lista :-)

Hittade denna hos Åsa och snodde den! Rakt av! ... Nä. Inte svaren då, men själva frågorna :-P

1. Hur gammal är du om fem år? 23 + moms. Alltid! ;-)

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Arbetskollegor, student och familjen utom Niclas som inte hunnit hem än. 

3. Hur lång är du? 176 cm över havet.

4. Vilken är den senaste filmen du sett? hm... Alltså jag kommer inte ihåg. Haha! Nä men nu vet jag, tecknade Herkules. Har ju Felicia hemma. 

5. Vem ringde du senast? Det var nog Adde.

6. Vem ringde dig senast? Det var nog Niclas.

7. Hur löd det senaste sms:et du fick? "Jå"

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Beror på humör. Är det någon som är lika surrsugen som jag kan vara så givetvis ringa. Men är det bara nåt litet så duger sms väldigt bra!

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Skilda sedan 1986.

10. När såg du senast din mamma? Oj... datum vet jag inte, men det var nog under 2010, slutet av sommaren kanske. 

11. Vilken ögonfärg har du? Blå. 

12. När vaknade du i dag? 05.55

13. Vilken är din favoritjulsång? Beror på vem som sjunger, men jag gillar många: gläns över sjö och strand, nu tändas tusen juleljus, tipp tapp (tomtenissarna) ... 

14. Vilken är din favoritplats? I soffan och helst liggandes i Niclas famn <3

15. Vilken plats föredrar du minst? Ja... alltså jag vet inte... Våran källare?? Haha! :-P

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Antagligen kvar här.

17. Vad skrämde dig om natten som barn? Bränder, typ att huset skulle brinna. 

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Kan inte säga exakt vad. Har mest nog skrattat i samtal jag haft med nära och kära :-)

19. Hur stor är din säng? 180 cm

20. Har du stationär eller bärbar dator? Jag har en bärbar och sen har Niclas en stationär.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Helst utan, men måste jag använder jag väl kanske en t-shirt eller nåt.

22. Hur många kuddar har du i sängen? 4 sammanlagt, men får bara använda 2 :-p

23. Vem var din första idol? Eh... Lili och Sussie? Inte fasen vet jag! Haha! Kommer inte ihåg. 

24. Väggur eller klocka på armen? Väggur. Men använder klockan på mobilen mest.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Absolut barfota!

26. Är du social? Då jag känner för det.

27. Vilken är din favoritglass? Har ingen favorit för tillfället.

28. Vilken är din favoritefterrätt? Hm... lite svårt att välja. Men typ en god blåbärspaj med vaniljsås? Eller varför inte en kladdkaka? Brownie? Eller en fruktsallad? Nä, det här med det som är gott har jag svårt att välja endast en :-P

29. Tycker du om kinamat? Japp

30. Tycker du om kaffe? Massor!

31. Vad dricker du till frukost? Kaffe

32. Sover du på någon särskild sida? Sover mestadels på min vänstra sidan, på vänster sida i sängen.

33. Kan du spela poker? Tror jag nog. 

34. Tycker du om att mysa/kela? Klart jag gör! <3
35. Är du en beroendemänniska? Nja... det är jag nog emellanåt. 

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nix.

37. Vill du ha barn? Har ett, det räcker :-)

38. Kan du några andra språk än svenska? För tillfället känns det som att jag inget kan... läste dock spanska, franska och italienska på gymnasiet utöver engelska och svenska :-)

39. Har du någonsin åkt ambulans? Jo, men inte som patient, utan vid en övning.

40. Föredrar du havet eller en bassäng? Havet. 

41. Vad spenderar du helst pengar på? God mat!

42. Äger du dyrbara smycken? Knappast!

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Allt möjligt... Det jag fastnar på för stunden. Kan tycka det är skoj med nån serie, eller ett matlagningsprogram, nyhetsmorgon på fyran... Är dock inte "beroende" av att se nåt. 

44. Kan du rulla med tungan? Ja.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Niclas :-D

46. Sover du med gosedjur? Nej.

47. Vad har du för ringsignal? Har inte den blekaste.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Nej.

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? Min tröja som jag har på mig. Får inte det räknas så är det en penna på vardagsrumsbordet.

50. Flirtar du mycket? Njae...Eller ställ den frågan till Niclas. Har på känn han har ett annat! :-P

51. Kan du byta olja på bilen? Kan jag säkert om jag måste. Men har dock aldrig gjort det...

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Nix.

53. Vilken var den senaste boken du läste? Det var nog Hungerelden, av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist.

54. Läser du någon dagstidning? Läser Piteå-tidningen på jobbet ibland. Annars är det mest nyheter på mobilen. 

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Inte nu längre.

56. Dansar du i bilen? Hur skulle det gå till? 

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? Vet ej. Kan ha vart Rix fm.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Info från dagens rond på jobbet.

59. När var du i kyrkan senast? I våras då min svärfar skulle begravas. 

60. Är du lycklig? Det kan jag nog påstå att jag är! :-D

Å nej!! Vet ni vad?

Alltså, jag satt och tittade lite i kalendern idag och på mitt schema för den närmaste tiden. Då upptäckte jag att imorgon är det precis 2 månader till julafton. Och som vanligt ligger jag efter i min egen planering! Fan va tiden springer... Dessutom så börjar jag plugga om en vecka, eller två. Hur gick det till då?! Ojoj.. Så det här två dagarna som jag är ledig tänker jag göra en massa nytta. Registrera mig, eller åtminstone se till att jag kommer in på deras sida. Sätta upp lite mål, planera lite och så ta och fixa inför julen. Kolla julklappar kan vara en bra idé! Ska inte vara ute i sista sekunden i år igen. (så säger jag varje år och det skiter sig varje år åxå!)

Nä. Hörrni. Nu tänker jag göra nå nytta här. Och så läsa läxan med Flisan :-) Något hon tycker är mindre kul, men finner sig i!
Tjingeling!

En frisk och kylig promenad

Har vart på en lång promenad med jycken. Frisk och kallt är det ute! Klädde på mig ordentligt så att jag inte skulle frysa, men den kyliga luften trängde in lite ändå. Men efter en stund var jag varm ändå. Passade på att ta lite bilder, dock med mobilen. För tillfället har vi inte mycket annat att ta foton med. 

Synd på att solen är bakom moln, men ändå kan jag tycka det är riktigt vackert ute! 

Nacken knäcktes av polisen...

Snubblar över denna artikel på på FB där en vän lagt upp länken. Handlar om en man som omhändertagits av polisen och efter lite väl mycket övervåld så visar det sig dagen efter att hans nacke gått sönder. Nu behöver dem operera för att stabilisera den, annars risk för förlamning. I artikeln säger polisens presstalesman att uppgifterna som denna man lämnat inte stämmer överens med vad deras poliser säger. Men kan ju givetvis inte kommentera det. Självklart. Frågan är, vem har rätt i varför han omhändertogs? Det står även att denna mans son filmade gripandet i trapphuset. Varför lägger man inte ut den filmen? Den skulle väl ändå vittna om en del?
Här är länken...
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15646074.ab

Personligen har jag inget emot polisen som yrke, som ordningsmän, som enhet så... Men det finns rötägg i varje yrkesgrupp och jag måste erkänna att jag tror dem i dagsläget är rätt många inom just polisyrket. Det har hänt på tok för mycket på sistone för att jag ska tycka att polisyrket som en samlad enhet är ok. Tyvärr drar jag hela kåren över samma kant. Är det sådant här man lär ut? Är det så här man ska bete sig mot vanliga människor? Visst, det kan ju ha vart befogat, vad vet jag som inte var där. Men ändå. Tänk på allt som stått (förvisso i en skvallertidning som aftonbladet, men ändå..), hund som skjuts mitt framför ögonen på ägaren, två till hundar som skjuts med vad var det? 20 skott va? Och så det här... Säkert finns det så mycket mer som hänt som jag inte kommer på just nu, men jag tror ni förstår min poäng.
Jag kan inte påstå att jag är imponerad över polisens arbete.

(bild lånad av aftonbladet.se)

Den som letar den finner! Eller hur det nu var...

Blev nyfiken lite på statistiken min och fastnade på var besökarna kommer ifrån och den där biten om sökord för att min blogg ska komma upp...
Kan ni gissa vad som folk har sökt på och min blogg dykt upp som alternativ?

Haha! Jag trodde jag skulle smäll av!! Bland annat så går det tydligen att söka på "fina muttan". Jag kan då för mitt liv inte komma på att jag skrivit om nån "mutta", det är då ett som är säkert... Eller varför inte "knulla för barnbidrag"... ? Ja, det är tydligen också nåt att söka på för att min blogg skall dyka upp. Och nåt mindre snuskigt är "en påse chips". Hm.. Har jag skrivit det? Troligen! För är det nåt jag skulle kunna skriva om så är det onyttigt gott som gärna får knapra lite ;-) Men varför söker folk på "en påse chips" ?? Eller ja, söka på de andra är väl också att fundera på... "fina muttan" .... Haha!

Med det här önskar jag alla en riktigt god morgon och en fortsatt härlig dag!

Tjingeling!

Trevligt avslut på helgen och veckan

Dagen började med ett lugnt på ca 10 minuter. Då vaknade min dotter, slog igång tv:n och ut skrällde en massa ljud som härrör till nåt som kallas "barntv". Det är då inte bra i alla fall, men dock populärt. Värsta programmen är ju då ändå det vi kallar för "skrik och skrän-programmen" där tecknade figurer skriker fram vartenda ord. Fy så hemskt det är... Men Felicia har gått ifrån det där rätt mycket och nu ser hon "verklighetsprogram", ni vet sådana med verkliga människor. Det är sång, musik och dans i de flesta och detta älskar hon! Och det må ju vara. Rätt skojiga ibland. Så länge det inte är 25:e gången man ser avsnittet....
Felicia har hunnit vara på kalas idag, hoppat, studsat och lekt. Niclas och Sebbe har hjälpt svärmor att vintra nere hos henne. Adde har badat med en kompis och jag har gjort det vanliga. Ni vet, städat lite, tvättat lite, storhandlat och fixat middag. Men allt slutade bra med att Anette och Magnus kom hit. Vi har fikat och surrat och present fick jag! :-D Blev nästan som ett barn på julafton. Och så kom Katta hit, så då fick sig Smoke två kompisar en stund. På tal om han... Skitrullaren! Usch va less jag är att han rullar sig i skit :-(  Mitt i middagslagningen fick jag duscha en nerskitad hund som stank riktigt urk!
Jaja. Tillbaka till kvällen. Jag och Katta satt och surrade ett par timmar efter att Anette och Magnus åkt. Mycket trevligt! Blir alltför sällan. Saknar ju kaffestunder och surr. Men många om jag ska va ärlig... Men så är det väl då man "lever sitt liv".

Den här fina ljuslyktan fick jag av Anette och Magnus :-D

Nu måste jag bara göra om hemmet så det passar denna! ;-D

Hoppas ni alla har haft en riktigt bra helg!

Tjingeling!

Man skulle kunna tro jag fyller jämnt! :-D

Och då menar jag inte jämnt som i alltid utan ett jämnt år... Haha! Har fått underbara presenter och funderar på hur jag ska kunna återgälda,eller ge nåt bra jag med... *suck* 

Jag hann säga till karln "Inga presenter!" och så beställde han denna söta högtalare. Den går att koppla både till mobilen och till datorn, bra ljud, liten och behändig! Först sa jag att den kommer nog inte bli använd så mycket, men tji fick jag då jag upptäckte att den funkar till datorn också! ;-P

Jo, han sa nåt om att han beställt den innan jag sa nåt... Om jag tror han? Nä...! Haha!

Denna underbara hängande ljusstaken fick jag av pappa, Mayken, brorsan och Anna :-D Har dock inte kommit på var jag ska hänga den... Hm... Starka funderingar är i badrummet, men nja...Förslag? 

Utav Niclas systrar, Carro och Lotti med familj fick jag denna härligt röda (ser rosa ut, men det är en fin rödfärg) vetekudde. Den är lättare, smidigare och tunnare än dem "gamla". Passar perfekt till både ländrgygg och axlar. Eller varför inte magen då mensvärken tågar in som på beställning? 

Och svärmor tycker jag ska lukta gott! :-D Så detta fick jag av henne. Den "långa" är en duschcreme, ekologisk, naturlig och doftar gudomligt av honung och nektar. Den "korta och runda" är body butter (yeeey!! älskar sånt! *lycklig*) med samma förklaring som den "långa" :-D 

Sist men inte minst. Denna förpackning innehöll ett täcke. Tydligen ett dyrt sådant. Av Niclas. Ni vet han som inte skulle få köpa nåt? Jo, han. Hahaha! Det är superlätt, fluffigt och helt underbart! Håller värmen kan jag lova <3  

Det var så kul igår då jag fick det. Ner kommer pojkarna med en svart sopsäck. Ställer den brevid mig och är alldeles tysta. Jag frågar så klart vad det är och tycker mer eller mindre att soporna kan dem ställa där ute och är det tvätt är det ju bara å slänga ner... Hehe.. Det var ju kanske inte nåt av det. Givetvis. Men jag är blond. Under det röda... :-P Ett gott skratt blev det och jag vaknade imorse utan att vara kall, utan att ha frysit och det min vänner, det är otroligt härligt!

Tack till alla er! Jag är så himla glad över allt. Framförallt för att ni har kommit och firat mig, delat en stund med kaffe, fika och surr. Skrattat och varit glada. Det är sådant som förgyller min vardag <3

P.S jag visar inte Bias present eftersom den fick ett eget inlägg i fredags ;-)

Tjingeling!

Lite ändringar skadar inte!

Hade stora planer på att storstäda och så innan jag skulle hämta lillan idag. Planer på att göra det fint, se till att hela huset skulle lukta gott. Så sitter jag och ser på "efter 10" på fyran, fastnar lite i det och kommer på att varför städa? Jag vet ju hur det blir då alla kommer hem, saker bärs in och upp, hit och dit. Skorna slängs av i hallen, hatthyllan fylls av kläder och helt plötsligt är det så mycket liv och energi i huset! Underbart!
Men det här med att städa innan är grymt överskattat. Det är ju inte så att det hålls rent och fint. Men å andra sidan, är man fem personer + en stor jycke ska det väl synas också?
Mitt i min tanke på att skippa städningen ringer min kära vän Bia och undrar vad jag ska fylla denna dagen med. Städningen är ett minne blott!

Så jag hämtade lillan, hem och sedan hämtat hem Niclas från verkstan. Blidde kortdag för honom <3 Så nu är vi snart alla, fattas två...

Förresten, måste ju få visa vad Bia gav mig i födelsedagspresent. Hon är ju underbar! Hit kommer hon, går ur bilen och plockar ut... En coop konsum kasse..? Eh... Men det visade sig att pappret till paketet var fint, men utan nåt att fästa det med går det mindre bra ;-D

Snygga va? Och passar sååå bra i sovrummet! Glad blev jag, det kan jag lova! :-D

Planerna ändrats

Hade ju tänkt vara ledig i tre dagar. I sträck. Det sket sig fett! (som  ungdomarna säger) Chefen kom idag och frågade om jag var intresserad av ett övertidspass på lördag och snål som jag är tackade jag ja ;-) Men i utbyte får jag ta ut en ledig dag på måndag så planen är som följande: ledig fredag, jobb lördag och så ledig söndag och måndag. Inte så illa va?
Bakar nu ikväll, men stannar vid ett bak. Det blidde, eller jag hoppas det blir, en morrotskaka. Mums! Då har jag då nåt att bjuda på till helgen. Tänker göra en vanlig sommarkaka i morgon också eftersom jag vet att det är ungarnas favorit. Det är ju då så himla enkelt! Hade tänkt bara mycket den här veckan, men tyvärr är jag inne i ett lite skov och orkar inte mycket. Nåja. Det blir ju nåt i alla fall!

Längtar så oerhört till imorgon! Niclas kommer hem från Boliden, jag hämtar Felicia direkt efter skolan och så kommer pojkarna på kvällen. Härligt! Och jycken hämtade jag hem idag så nu känner jag mig inte så ensam längre. Älskade familj <3
Jo, en liten uppdatering om glasögonen kanske är på sin plats? Det går väldigt bra och jag trivs i dem. Har provat i omgångar att ta av dem och vara utan stundvis. Ärligt? Jag får huvudvärk 9 av 10 gånger så, ja, det var nog ett smart drag av mig :-P Märker att jag är mycket mer avslappnad då jag sitter vid datorn och ser på tv, ja faktiskt i allmänhet känner jag mig mer avslappnad. Tänk vad ett par gluggisar kan göra!

Nä. Nu ska jag baka denna kaka klart.
Tjingeling!

Ja ser det snöar!... skit åh!...

Ja nu kom det vita... Och i ganska stora mängder! Jisses... Men vi vet alla att det inte brukar vara kvar och snart är det bar mark igen. Slask kallas det visst för. Fick hjälp med vinterdäcken av brorsan idag, så blir det kallt och halt har jag då lite lättare att ta mig fram. Och så har jag ont. Hela kroppen gör ont och jag grämer mig för det kommer att komma fler dagar då det är så här. När det värker på det här viset finns det inget som hjälper och det stör mig!

Idag hade jag tänkt att göra en fiskgratäng,men tänkte att jag bara skulle ta nåt lätt. Var ju så hungrig! Det slutade med typ 7 limpmackor doppade i varm choklad. Haha! Nu är jag mätt och belåten. Ska göra fiskgratängen i alla fall, men först vila en stund... Har inte sovit mest inatt så en pn gör nog susen. Går ett kvällspass imorgon så jag ska försöka att vila så mycket det går, men även göra annat. Ni vet sådant där trista saker som städa, tvätta...

Nä. Nu är det soffan och en varm filt som gäller!
Tjingeling!

Så då var man 23 + moms då...

Men det är tydligen en rätt hög moms enligt en arbetskollega. Hehe!  Dagen idag har nog vart som alla andra. Sov lite för länge och sen har allt gått.. tja.. det har gått bra, men segt. Som sirap.Nu så här i efterhand funderar jag på om det vart bättre att kanske fortsätta vara vaken efter det jag skjutsat Niclas i morse? Förmodligen. Men det var ju sååå skönt att sova lite till!
Men kanske har inte dagen vart som alla andra...Jag har ju fått en drös sms, folk har försökt ringa (sorry! Har jobbat..) och massor har grattat på facebook. Underbart! <3 Blir så glad över alla som kommer ihåg (noterar) att jag fyller. Det värmer i hjärtat :-)

Hoppas alla har haft en riktigt bra dag!
Tjingeling

Arbetsveckan inledd

.... med snö och slask för Niclas. Fy också... Jag vill verkligen inte ha hit snön för jag fasar för ytterligare en vinter med skottning, skrapa rutor, igenfrusna bildörrar och en ständigt blöt hall. Visst, det är skoj med snö ibland, men allt det runtomkring som snön innebär gör mig lite nedstämd.
Nåja. Här är det snöfritt iaf. Åtminstone för nån dag. Eftersom jag hade en lite smått slö karl igår så bytte han inte till vinterdäck åt mig så jag har frågat brorsan. Nu får jag hjälp imorgon kväll att byta och det kan vara bra det. Såg på vädret att det ska bli kallgrader och snö nu senare i veckan. Och då är det mindre skoj att köra till jobbet tidigt på morgon. För det är oftast då det är isigt.  Lite smått komiskt eg. Det var likadant förra året! Brorsan hjälpte mig på med vinterdäcken eftersom Niclas var på annan ort och jobbade. Haha!

Jobbar en del den här veckan men avslutar med långhelg, ledig fredag, lördag och söndag! Ska försöka få tummen ur och baka lite så det finns nå gott till helgen att bjuda på. Men jag lovar inget! Ingen idé eftersom jag aldrig vet om jag orkar...
Nu ska jag göra mig klar för dagens jobb som startar 14.00. Sen är det ett dagpass imorgon, kvällspass på onsdag och så ett dagpass på torsdag.

Tjingeling!

A Wish Upon a Star

Tänk om man kunde få var en fluga på väggen emellanåt? En fluga med intellekt för att uppfatta vad som sas, sanningen, ärligheten? Att hamna mitt emellan i en situation är jobbigt. Vad är rätt och riktigt, vad är sant och ärligt? Svårt att veta.
Det finns (oftast) två sidor av en sanning, av en situation, av ett mynt... Om man hör båda sidor, ser båda sidor så ser man skillnader och ibland även likheter. En sanning kan vara en annans lögn. En situation kan uppfattas på ett sätt av en person och på ett annat av en annan. Hamna mitt emellan och inte veta är det som tär, som sliter och drar. Vilket sida ska man välja, krona eller klave?
Fick höra ett par ord som fått mig att tänka efter: "Är du säker på att du får ett ärligt svar?". Hur kan man vara det då  personen man frågar/pratar med är den som avgör om svaret är ärligt? Ska man lita blint på vad denne säger,eller skeptiskt kritisera? Och vems sanning är den riktiga?

Jag brukar ställa mig neutral till det mesta om det inte direkt berör mig för då tar jag ställning på en gång. Då det gäller andra personer, oavsett om det är familj eller vänner och bekanta, men jag hamnar i mitten, väljer jag den neutrala sidan. Men vilken sida är det? Är neutral lika med mitten? Kanske handlar det bara om att förhindra konflikter och obehag. Eller rättare sagt, fly obehaget och slippa ta skit. Gör det mig till en sämre människa? Till en sämre vän, syster, mamma, partner? Många skulle nog säga att jag är svag, räddhågsen, mesig. Jag vill väl och vill gärna se det som är bra, det som är positivt hos varje person. En egenskap jag själv tycker är bra, men kan ibland uppfattas av andra som ja, vad ska jag använda för ord. Mindre bra? Kanske låter det som att jag "försvarar" och hittar "förklaringar" till mycket som eg. inte kan eller ska förklaras...  Att bråka, snacka skit,vara arg och besviken, är något jag gärna står över. Varför ödsla tid på sådant som ger dåliga vibbar och negativ energi? Mitt mål är att leva mitt liv fyllt av glädje, gemenskap, kärlek och gärna problemfritt. Oavsett så kommer det aldrig att blir så för även om man ställer sig neutral och förhindrar/hindrar konflikter, hamnar man ändå alltför ofta i situationer som är mindre roliga.

I ärlighetens namn är jag less på allt "skit" som händer runtom mig. Sakta men säkert går jag mot min egen gräns för vad jag orkar med och vill ta itu med. I min värld har jag nog med mitt och allt mer ofta ställer jag mig frågande: "hur hamnade jag i det här?" Samtidigt är det inte konstigt för jag vill väl och ställer mer än gärna upp på att lyssna, komma med råd och finnas där för den/dem som behöver det. Det är en självklarhet för mig. Precis som att jag vet att min familj och mina vänner finns där för mig.
Jag hoppas att ingen tar illa vid sig av det här (som vanligt vill jag inte ha en massa konflikter), utan jag vill bara väcka en liten tanke. Väcka en nyfikenhet för att kunna ställa de rätta frågorna och för att sedan hoppas på ett ärligt svar.

Ta hand om varandra. Vi lever bara ett liv och att fylla det med positiv energi är väl ändå det bästa. Eller hur? <3

Eftersom alla verkar ha planer ....

... för ikväll tänker jag inte göra nåt. Skojigt va? Nä. Får se om jag kanske tar bilen och far och hälsar på nån en stund, bara för att komma hemifrån en stund. Är inte alls det minsta upplagd för att sitta här en hel kväll själv då Niclas jobbar ikväll/natt.
Men bara ska jag också göra och hade tänkt göra en morotskaka. Det är en stående favorit här! :-) Så gott! Då kan jag bjuda pappa och Mayken på nåt gott då dem kommer imorgon. Tyvärr är jag inte upplagd eller har ork till att stå å baka nåt märkvärdigt. Kanske jag gör det i veckan så att det finns till nästa helg. Det är alltså en hint om att det går bra att komma nästa helg ;-D
Ja, det går bra i morgon med, eller idag, men jag har som sagt inte hunnit baka nåt. Därav inte mycket att bjuda på.
Nä. Nu ska jag ta å fara å handla lite till morotskakan och sedan hoppas på att nån annan inte heller har planer ikväll och kan tänkas umgås lite :-)

Tjingeling!

Helg och ledig!!

Arbetskollegan som tog över på e.m skickade hem mig för en ledig helg redan en timma innan jag slutade. Förstå så skönt! Ska göra så för henne nån gång framöver för det är verkligen guld värt.

Är ledig i helgen och börjar inte om förrän på måndag e.m. I helgen har jag inga planer alls utan tar dagen som den kommer. Imorgon är det kanske tänkt staden en sväng och kvällen/natten jobbar Niclas så då blir jag själv. Nån som vill hitta på nåt? Söndag blir en slappardag. Förmodligen mest umgås med karl´n i huset innan han åker till Boliden igen på måndag... Vet att det är nödvändigt och det är bra med jobb. Men fan så trist att vara själv! Nåja. Jobbar ju måndag-torsdag så mycket ensamtid blir det eg. inte.

Vad ska ni andra hitta på i helgen?

Vet ni vad jag gör lördag morgon?

En dag kvar och sen ytterligare en ledig helg. Snacka om att man blir bortskämd! ;-) Är ju inte van att vara ledig helgerna så här och definitivt inte en barnledig helg också.
Har vart som en liten speedad duracellkanin idag. Efter jobbet gjorde jag en köttgryta och potatis till middag, sen iväg på friidrotten med lillan, en promenad med jycken under tiden hon skuttade runt, hem och plockat undan från middagen. Nu är det disken kvar och den tänker jag ta innan jag går å lägger mig. Tänk om man kunde slippa sånt? Är lite smått less på att fixa och dona i hemmet hela tiden. Jag skulle också vilja pilla naveln och bara bry mig om mig själv många dagar i veckan. Men vi vet alla att ett hem inte sköter sig själv!

Så lördag morgon. Då är jag ledig och gissa vad? Då tänker jag sova ut!!

Tjingeling!

Å så var det kväll igen och veckan snart slut...

Börjar bli gammal. Tänker att tiden går fort och det gör väl bara de som blivit äldre? Så har jag förstått det i alla fall. De gamla på jobbet (patienterna) säger det ofta... "Du kommer se vad tiden springer ifrån en när man blir gammal som jag".
Och inte vet jag. Känner redan nu att dygnet har för få timmar och jag hinner inte med det jag vill. Men det kommer förhoppningsvis en till dag!
Köpte då mineraler och vitaminer på stan idag. Det är välbehövligt och nödvändigt för min del. Det blidde lite annat idag som jag ska prova en tid framöver. Mest för att se hur kroppen reagerar och om jag får en positiv verkar av det. Min kropp behöver ett lyft. Inte kosmetiskt (eller ja, säkert det åxå! :-P ), utan ett energilyft. Vill orka lite till, bli kvitt det onda och bli lite piggare.

Nä. Nu slänga isäng lillgumsan och sen fixa klart med tvätten. Det är min kväll det! Hoppas ni andra får en fortsatt mysig kväll. p.s. det är obehagligt med glasögon... känner inte igen mig själv och att ha nåt i ansiktet hela tiden är verkligen lite irriterande. Nåja. Det blir nog bra så småningom! Pöss på er!

Utlovade bilder

Ja.. alltså nu hittade jag ju inga täckisar till lillan, så ingen bild på dem. Men har dock hämtat mina glasögon. Känns märkligt.. Haha! Jag ser bättre i dem, men det känns som att jag använder endast vänster öga, men det gör jag nog eg inte ;-) Kommer ta ett tag och vänja sig, det är då ett som är säkert!

Lillans vinterskor :-) Snygga va? Hon älskar dem och är stormförtjust över att ha ett par vita, höga och "vuxna" skor ;-)

Jag i mina glasögon då. Ursäkta bilden... jag är urusel på att ta bilder som gör "mig rättvisa", men så här ser dem ut i alla fall! Blänk från lampan...

 En till bild utan blänk :-P Oj. Det kommer ta tid det här! Men säkert bra för min huvudvärk. Hoppas jag då!

Så där ja! Utlovade bilder på platas

Tjingeling!

Hundar, hundrädsla och KBT

Mitt liv har kretsat kring hundar. Eg. så länge jag kan minnas och jag har för mig att hund fanns i familjen då jag föddes. Förmodligen en Collie. Min mamma har alltid haft hund och första hunden, Lady var en trefärgad Collie som jag älskade! Hon och jag var oskiljaktiga. Bästa minnet är då jag gick promenader i byn tillsammans med en kompis som också hade en trefärgad Collie, en hane. Kommer dock inte ihåg namnet på han... Lady följde med mamma då hon flyttade till annan ort. Där i huset var det en trapp till övervåningen, ganska precis innanför ytterdörren. Bakom trappen fanns en rätt stort utrymme som då och senare blev hundens/hundarnas sovplatser. För Lady var det även matplats.
Hon hade en tendens att morra och visa hela garnityret (tandraden) då hon åt och blev störd. Mamma sa alltid att vi skulle låta henne vara ifred. Brorsan var mest utsatt, stackarn. Själv struntade jag i varningen och satte mig bredvid henne, utan rädsla och utan vett tydligen. Efter många om och men slutade hon. Antagligen för att hon upptäckte att jag inte skulle ta hennes mat. Vem skulle vilja det? Smakar ju apa vettja!

Efter Lady så har mamma hunnit ha några hundar och framförallt Collie. Hon startade upp en kennel, men fick lägga ner uppfödningen då hon inte orkade. En cocker spaniel har funnits där, gråhundar (som hennes man jagade med) och så nån schäfer. En blandras och en till. Mycket hundar! Och ingen har jag vart rädd för. Ingen. Tror ärligt talat inte jag har vett för det. Men jag har respekt för dem. Går inte fram till kopplade hundar utan ägare, jag hälsar inte på hundar hur som helst och jag tycker inte man ska ha dem okopplade där andra människor och hundar finns. Just för att det finns de som är ofantligt hundrädda! Jag har en nära vän som är hundrädd. Dock går det bra med Smoke eftersom hon är van honom och till viss del har han vuxit upp med henne. Lite uppkäftigt är det att hon backar för en tax, men går promenader och dominerar en nära 50 kilos "rottis". Har en annan nära vän som blev hundbiten när vi var yngre/mindre. Det var inge skoj alls... Hemskt var det! Och rädslan som fanns i hennes ögon kommer jag aldrig att glömma. Men idag har hon en egen hund och det går bra att handskas med andra hundar.

Men alla är olika. En del är hundrädda fast inget har hänt dem. En del blir bitna som barn och kommer aldrig över det. En del tycker helt enkelt inte om hundar, eller kanske är allergiska så dem vill inte ha hundar nära inpå. Själv har jag vart rädd för små hundar. Japp. Ni läste rätt. Det beror på att mormors ena tibetanska spaniel hade som nöje att bita mig. Hon tyckte tydligen inte om mindre barn. Detta höll i sig ända upp i 20-års åldern då jag fick träffa en tibetansk spaniel som tog mitt hjärta med storm! Puts väck var den rädslan. Så fort går det inte för så många.

Såg på nyhetsmorgon där det kommer en karl och svarar på frågor och berättar hur man som hundägare ska bete sig. Ex koppla hunden då man möter någon, respektera att det finns de som är hundrädda och även hur man som icke hundägare skall reagera då det kommer en framrusande hund. Eller när man är rädd, hur man ska göra. Även att man, OM man blir attackerad, ska skydda ansikte och hals. Detta var jättebra och jag hoppas många tittade på det här. Det finns ytterligare en viktig del som han tog upp. Att jobba med sin hundrädlsa och få hjälp att få bukt med den. KBT är kognitiv beteende terapi. Där fokuserar man på nuet och får hjälp med fobier. Jo då. Hundrädsla är en fobi, precis som rädsla för höjder, spindlar och annat. Jag tycker att man ska försöka ta itu med sin hundrädsla, just för att det kryllar av hundar! Inte för att skaffa en egen, eller för att göra det "enkelt" för hundägare att ha dem lös, eller halvt om halvt be om ursäkt för att hunden rusade fram utan kontroll. Jag menar för personerna själva, som är hundrädda. Att ha rädsla för något som man ofta utsätts för, tar energi och kraft. Tänk att få slippa det och känna att man kan leva utan att lägga energi på rädsla?

(bild lånad från google)

Inte så skoj att möta om man är hundrädd va?