Vilken trevlig kväll jag fick igår! Mycket surr och framförallt många skratt! Jag handlade och gjorde enkel middag i form av tacos som för en gångs skull nästintill blev uppäten. Ovanligt. Sedan fylldes resten av kvällen med surr, skratt, öldrickande karlar som spelade dart, datorspelande tonnisar och lekande barn. Så här får gärna fler kvällar bli framöver. Blir så mycket roligare då!
Idag blir det något tråkigare....har tänkt att tvätta, typ allt som ligger där nere och det är inte lite de! Men bättre att göra det nu än att göra det i veckan då jag jobbar. Har nog ändå tycker jag. Kanske ska jag försöka mig på en promenad också, men det var fasen kallt då jag öppnade dörren och släppte ut jycken för morgonpinket. Tur det finns kläder. Annars skulle man va naken och frysa gode mycket.
Vad ska alla andra göra idag då? Alltså... det finns ju kaffe, eller annat drickbart för den som vill "störa" i tvättningen min! Haha! Bara å komma förbi vettja. Jo, på tal om det. Visst har spontaniteten försvunnit? En bekant till mig hade skrivit en status om att typ hux, flux knackade det på dörren och in kom glada vänner ... Sådant där sker inte nu för tiden. Helst ska det skrivas på facebook vad man gör så att alla vet, sedan gärna fråga nån om de är hemma på chatten via sms och kanske, men bara kanske ringa. För det är ju så gott som utdött det också. Att ringa. Varför alltid deklarera sin ankomst? Sitt besök? Sin vilja till ett besök? Bara på de senaste åren har det här med att "bara dyka upp" försvunnit. Den spontana knackningen på dörren, de glada tillropen, kaffepannan på spisen... Det är synd.
När jag och Niclas blev tillsamman gjorde vi mycket spontant. For på stan och fika med vänner (som vi träffade där), knacka på hos folk och jo, bara dem vi känner förståss. Och hälsade på. Ibland kunde vi fara iväg för att handla och så på vägen ringa och höra om nån hade kaffe. Då, för dryga 6 år sedan existera inte facebook i vår värld (var på intågande) och inte heller andriodtelefonerna. Förstå hur mycket som har förändrats och vi alla låter det ske. Tyvärr med resultatet att vi blir osociala, uppmärksamhetstörstande och allt annat än privata med våra liv. Den här tanken har slagit mig många gånger på sista tiden och jag beslöt mig för ett tag sedan att dra ner på alla statusinläggen. Strunta i att basunera ut allt jag gör och inte gör och skulle göra. Visst skriver jag det här ibland, men det är mycket jag inte berättar. För jag tycker i ärlighetens namn att det går mycket bra att ringa, eller komma förbi.
Tjingeling på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar