Sista dagen

Då var det dags för sista dagen på detta år. Jag ser det inte som ett slut utan som början på något nytt.
Som många andra år tänker jag inte avlägga några nyårslöften, men jag har mina mål som jag hoppas uppnå.
* Träning. Så jag förhoppningsvis kan stryka fibrodiagnosen från min journal.
* Skaffa en ny hund. Gärna en jag kan arbeta med 😊
* Kanske söka en utbildning. Men det beror på om jag verkligen orkar.
* Vara en bättre vän och människa.
* Sluta röka helt.
* Och till sommaren göra klart vissa delar på huset och då hoppas jag min andra hälft är med på noterna 😉

Den sista dagen på detta år kommer firas med moster, kusinen och två av våra nära vänner. Till förrätt blir det het räkröra i avocado. Varmrätt blir oxfilé med rödvinssås och grönsaker i ugn. Efterrätt blir vaniljglass med hemmagjord kolasås. Och till det något gott att dricka.
Imorgon kl 21 kliver jag på nattpass 1 av 2 för att på tisdag till veckan gå på en monsterperiod med 5 nätter...
Ett litet sidomål är att inte ha 5 nätter på raken under 2015 😜

Med detta önskar jag er alla en riktigt trevlig kväll och ett Gott Nytt År! 💖

Tjingeling

Mitt mål för 2015

Som de flesta vet har jag tränat lite, men regelbundet under hela hösten. Det jag har märkt är att jag har mer energi och min fibrovärk är minimerad. Kan räkna på en hand de dagar som har vart riktigt illa. Visst har jag värk och visst är det kvar, men stor skillnad ändå.
Än klarar jag inte av ett "normalt" liv med heltids jobb och en massa aktiviteter... Fast nu för tiden behöver jag inte tacka nej till i princip allt jag blir erbjuden att delta i. Inte för att det är så mycket nu då, men ja, ni vet 😉
Under vecka 3 kommer jag att trappa upp träningen och mitt mål är att i slutet av 2015, kanske början av 2016, kunna ta bort min diagnos. Med andra ord är tanken att träna bort fibron.
Ska nu inte ta ut nåt i förskott för då blir det väl pannkaka av allt... men med tanke på resultatet jag har nu, kan det gå vägen!

Min årssammanfattning 2014

Hitta denna hos Underbara Clara och tänkte att det här kan ju vara nåt, så här då jag inte har så mycket annat för mig.

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förr? 
Jo, faktiskt... Jag var med och tog bort vår älskade jycke... Ingen rolig sak och det är första gången jag tagit bort ett djur och varit med själv. Men sen har jag även börjat yoga (på hemmabasis), något jag visserligen har provat en gång förut, men nu tränar så smått. vet inte om det räknas, men ändå.

Genomdrev du någon stor förändring?
Nej. Det har jag inte gjort. I alla fall inte som jag vet om.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, två stycken! Och det är superskoj! Roligt att få träffa dem små liven emellanåt och mysa.

Vilket datum från 2014 kommer du för alltid att minnas?
Det är lätt. 7:e juli. För då somnade älskade Smoke in...  Men för att ta något roligt också, så är det även 23 November. Anledningen är att jag då satt med hjärtat i halsgropen och oroligt väntade på att få höra hur det gått med lilla Malin och hennes förlossning... hade då inte hört något på nästan 12 timmar och anledningen för att jag inte hade gjort det. Ja, den var ju inte så rolig. Men det kom något underbart ut av det!

Dog någon som står dig nära?
Inte människa, men ja. Smoke.

Vilka länder besökte du?
Haha.. inga, Har inte varit utomlands sen 2003...

Bästa köpet?
Den här var svår... inget. Har inte köpt nåt speciellt i år.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mina två vänners nya familjemedlemmar! Och att tjohalia en dag för ett par veckor sedan berättade att hon gjort mål i fotboll. En sport hon avskyr och dessutom är hon väldigt bollrädd. Mycket bra gjort!

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015?
Njae... en ny bil kanske. Och nu under hösten så är det ju en fyrbent, hårig vän så klart.

Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Suttit vid datorn.

Favoritprogram på TV?
Ser ju inte så mycket på TV, men är en serieälskade av många olika serier. Är det nåt jag brukar slötitta på är det bland annat arga snickaren, ett hus på landet, en plats i solen och en rad olika matprogram, samt djurprogram.

Bästa boken du läste i år?
Har ju inte läst så mycket, men hört på ljudböcker har jag. Och den bästa är nog hela serien om Christoffer Silfverbielke. Väldigt spännande och det går inte att sluta lyssna!

Största musikaliska upptäckten?
Ingen...tyvärr..

Vad var din största framgång på jobbet 2014?
Eeh... hehe.. ingen...?

Största framgång på det privata planet?
Njae... jag vet inte. Kan hända mitt mående. Att jag är mer harmonisk, mindre stressad och mer positiv.

Största misstaget?
Vet inte om jag har nåt misstag direkt... men det kanske är att vi inte satte pengarna till att renovera infarten till gården, typ grus. Eller att inte söka lån och få till en bra offert från ett bra företag för byte av fönster. Men det kommer ju ett till år!

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det är svårt att svara på. Men under hösten har jag blivit mer positiv till livet och ja, gladare. Så generellt ja, men samtidigt så blev jag så oerhört nedstämd och ledsen då Smoke somnade in, att jag nästan kan säga ledsnare.

Vad spenderade du mest pengar på?
Det är alltid hushållet, maten. Det drar iväg nå alldeles mycket!

Något du önskade dig och fick?
Nej.

Något du önskade dig och inte fick?
Ja. En frisk hund, en ny hund då inte det gick... och en massa annat som är onödigt. Typ en hårklippning med färg.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Absolut ingenting. Jo, jobbade. Ville inte ha nåt firande och det blev det inte heller.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Låter tjatigt, jag vet.. men det enda jag kan komma på är att Smoke skulle ha vart frisk och levat nu. I övrigt finns det inget.

Vad fick dig att må bra?
Första delen av året: promenaderna med Smoke. Andra delen: min träning hemma, framförallt de lätta yogaövningarna. Så här bra i kroppen har jag inte varit på flera år!

Vem saknade du? 
Emellanåt saknar jag farmor och farfar som båda är borta... Emellanåt saknar jag en vän jag har i södra Sverige. Ibland saknar jag nära och kära som bor långt bort, eller som jag träffar sällan. Och under hösten har jag ibland en stark saknad efter jycken. Lite olika, men saknad har jag med mig till viss del.

De bästa nya människorna du träffade?
Alltså, jag har ju några nya arbetskolleger... men det måste nog vara mina vänners bäbisar ändå!

Mest stolt över?
Min dotter. Alltid! Hon har gjort det så bra. Kämpar i skolan och försöker så gott hon kan med allt som hör livet till för en 10-åring. Ingen är stoltare mamma än jag!

Högsta önskan just nu?
Har flera: att min dotter fortsätter att kämpa, att hon får det stöd och hjälp hon behöver. Att julen blir bra och att min familj får vara friska så vi alla kan vara tillsammans. Att jag under 2015 kan skaffa mig en ny hund, att slippa massa sjukdomar... Och att jag på nåt sätt kanske lyckas träna bort min fibro. Ja, och så att Niclas får ett fast jobb. Det hade varit guld värt!

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Träna mer och tänka lite mer på mig själv och inte mest på alla andra. Försöka sätta mig själv i första rummet nån gång emellanåt.

Jul i vårt hus

I år bestämdes det att jag/vi ska hålla i julen här hemma och det kommer bli skönt! Allt är i stort sett klart: vem som tar med vad i matväg, julklappar och tomten. Det viktigaste så att säga. Det som är kvar för min del är ett par julklappar, handla maten och städa upp här så det går att duka för alla som kommer. Vi bli 13 st sammanlagt så jag kommer att göra två bord, ett i köket och ett i vardagsrummet så att alla kan äta samtidigt. Men det fixar vi i helgen. Något som är väldigt trevligt är att Niclas och pojkarna kommer att vara med på kvällen! Äntligen! Första gången sen vi träffades kommer vi att fira en del av julen tillsammans.

Igår hämtades tjohalia av sin pappa för att träffa sin farmor som åker till södra Sverige idag. När hon kom hem följde Stina med (hennes farmor och min f.d svärmor). Med sig hade hon en stor röd skål, massor av frukt, Aladinask och skumtomtar. Så oerhört snällt! Stina har alltid varit en person som stått och står mig nära. Hon har alltid ställt upp, även sedan vi separerade för över 8 år sedan. En bättre svärmor och f.d svärmor kan man inte önska sig.

Nä, nu är det slutsvamlat för den här gången och vem vet då jag skriver nästa gång? Är verkligen länge mellan inläggen nu för tiden, men jag har liksom tappat fokus och intresse. Får se hur länge jag håller liv i den här bloggen, eller så återfår jag lusten.
Ha det så bra nu så här i decembermörkret!
Tjingeling!

(bild lånad från google)

Löjeväckande. Skrattretande. Vilket skämt!

Ett extra val i mars 2015. Vad säger det om oss som folk, land, samhälle, regering och politik? För första gången i mitt liv blir jag generad över att säga att jag är svensk. Att jag tillhör det svenska samhället, är född och uppvuxen i landet Sverige.
"Stolt svensk" behöver inte betyda att man är lika med rasist och/eller nazist. Utan de kan även betyda att man är stolt över att komma från ett land, bo i ett land, som i många år varit ett land som varit ett gott föredöme i världen, ja åtminstone i Europa i alla fall. Hur kommer det sig att detta land nu har detta kaos, denna sandlådepolitik och varför i hela fridens namn går det inte att komma överens?
Jag har sedan min dotter föddes försökt att lära henne vad rätt och fel är. Vad "sunt förnuft" är för något. Och framförallt har jag lärt henne att "komma överens", att "kompromissa". För man kan inte alltid få sin vilja igenom och ibland bara delar av sin vilja. Med detta vill jag ha sagt: hur blev politikerna uppfostrade egentligen? Vad har dem lärt sig i livet? För det enda jag ser nu är individer som inte har lärt sig att "bete sig" som vanligt folk och inte har lärt sig vad respekt är!

Så här ser jag det och rätta mig om jag har fel:

Vinnarna i valet blev Socialdemokraterna, men med så pass lite röster att de behöver/måste (beror på hur man ser det) samarbeta med andra. Naturliga valet blev MP. V som i vanliga fall brukar ingå, har lämnats utanför, men ändå inte, för mycket av vad dem vill har fått ingå i S/MP:s budget. För att göra det hela enkelt och förståeligt kan man se på detta klipp: https://www.youtube.com/watch?v=P4AZQjFXhDs    Det är Marcus Oscarsson som bakar en mumsig budgettårta. Och den visar klart och tydligen att Socialdemokraternas löften liksom försvunnit... ? Dem existerar inte längre. Typ. På det här så så känns Löfven som osäker och inga klara direktiv. Kanske det är dags att sätta näven i bordet och visa nåm form av ledarskap? Han blir, i mina ögon, överkörd av både MP och V. Kvar finns inte mycket av Socialdemokraterna, om än de har en hel del gemensamt med de övriga vänsterpartierna.

Alliansen, det vill säga alla partier på högra/blåa sidan kom tvåa. Ja, det är ju olika procentdelar på dessa partier, men jag väljer att sätta alla i samma hög. Dessa har ingen klar partiledare för M och tja... det är väl ingen som har sagt att de vill bli statsminister va? Så nu när det blir extra val, vem axlar statsministerrollen då? Jaja. Dem här vägrar i sten att samarbeta över blockgränserna och vill absolut inte ha något med S/MP att göra. Men då funderar jag vidare och tänker att M, eller alliansen, kom ju faktiskt överens med MP om vissa frågor tidigare. Eller har jag fel? S ligger inte längst ut på vänsterskalan och M kallar sig nu för... ja, vad är det nu? "Nya Moderaterna"... Och med det vill dem mena..? Som jag förstått det så ska dem vara det nya arbetarpartiet, eller nåt sånt. Förvirrande i allra högsta grad! Och sist men inte minst har vi ju den mest, vad ska jag kalla henne..? Hm... Gastande? Nä. Det är elakt. Inte framstående, men mest hörda kanske? Partiledaren Annie Lööf  för Centern. Ja, hon är den som hörts mest då hon höjt rösten ordentligt många gånger mot framförallt Stefan Löfven. Jag minns en av debatterna då de blev ett jäkla liv... ja jisses... Det kan man verkligen kalla sandlåda! Men detta är en parentes.
Nåja. Nu har dem röstat för sin egen budget och SD tillsamman med dem vilket gjorde att det blir ett extra val. Vems fel är det?

Och så är det SD kvar då som blev Sveriges tredje största parti. Missnöjesparti, Enfrågesparti. Rasistparti. Partiet för Sverige. Kärt barn har många namn, eller hur man nu brukar säga. Alla vet vad deras parti värnar om. Eller kanske inte värnar om, beroende på hur man ser det. Ja, jag vet inte hur jag ska prata om dessa då jag ibland kan hålla med (precis som med övriga partier) och ibland är det så långt ifrån mina egna åsikter som det går. Men, de har i alla fall stått kvar i deras politik och står stadigt. Dessa har då alltså röstat på alliansens budget, vilket gör att röstar man på dessa, då röstar man per automatik på alliansen. MEN, ändå inte för båda blocken vägrar i sten att samarbeta med SD. De vill inte ens prata med dem, Diskutera med dem.
Det är detta jag tycker är märkligt. För ska det vara en demokrati, ska man lyssna på den del av befolkningen som röstat på SD (oavsett anledning), så borde man väl ändå prata med dem? Eller?

Det är det här jag ifrågasätter mest. Hur kommer det sig att man inte kan visa respekt för varandra? Hur kommer det sig att man inte kan komma överens och kompromissa? Då menar jag inte som Löfven som tappat bort hela Socialdemokraterna i kompromisserna... Utan i överlag? Jag begriper inte hur dessa människor är funtade och jag förstår inte hur det kommer sig att större delen av Sveriges befolkning tycker detta extra val är av godo?
Det känns som ett skämt. Från att ha varit ett framstående land med en god förebild är vi numer ett skämt. Hela landet är som en stor clown med käbblande politiker som gör vad? Jo, kostar en massa pengar som definitivt hade kunnat gå till annat.
Nä. Jag är inte ett dugg nöjd, Inte med nåt parti! Jag tvivlar på att det kommer bli bättre med detta extra val och hörni? Ni som då tycker att det är helt ok med extra valet, det är ju samma personer som kommer att regera och "göra det bästa" för oss. Tror ni på fullaste allvar att det blir annorlunda?

Tredje dagen i december

Sakta men säkert bryter solens strålar igenom nattmörkret och förhoppningsvis får vi njuta av lite solsken under dagen.
Jag längtar till dagarna då solen visar sig mer än ett par timmar och då den äntligen värmer upp en frusen vinterkropp. Men istället för att tycka mörkret, kylan och bristen på snö (som det är nu) är deprimerande, försöker jag njuta av årstiden som den är. Tända ljus på morgonen, ta det lugnt och mysa framför nyhetsmorgonen med en god kopp kaffe, det är lyx det med.
Har försökt att inte känna stress inför julen, men likväl har den smugit sig på... Stress över julklappar, handel och allt som ska hinnas med. Det enda den har gjort är att göra mig otroligt trött och i ett tillstånd där jag inte gör nåt alls. Igår försökte jag med en uppiggande promenad och lugnande yogaövningar. Det hjälpte föga då jag återigen somnade på soffan i ca 2 timmar och sedan sov väldigt illa under natten. Vet egentligen inte om det handlar om stress, eller om det handlar om nattjobb.. Jag vet ju att nattjobb ställer till bekymmer med sömn, balans och harmoni.
Nåja. Det får bli vad det blir av det här och så är det "bara" att göra det bästa av situationen istället för att klaga. Eller hur?

I övrigt händer det lite här hemma. I måndags var jag och hälsade på Malin och fick gosa med lilla My och så den lilla "svarta faran" i några timmar. Mys!! Och som hon är söt lilla My! Känner mig som en extra moster och lyckan är stor. Det finns så mycket att glädjas över.
Då det kommer till min efterhängsne vän "mr fibro", så mår jag bättre än tidigare år. Har lite värk emellanåt, är ju trött då, men det är ju i stort sett alla. Men inte i närheten av hur jag haft det tidigare. Min förhoppning är ju fortfarande att kunna träna "bort" fibron, eller åtminstone träna så pass att den hålls i schack. En liten procentdel av de som har fibro har ju lyckats kunna träna bort den. Ibland kan jag tro att den kommer ifrån min dåliga rygg. Tänk om det är så enkelt? Vill så gärna ha tillbaka min energi och effektivitet som jag en gång hade!

Nä. Nu tänker jag fortsätta njuta av dagen. Är ju ledig fram till fredag kväll och har faktiskt inget planerat dessa dagar. Underbart! Det enda som är planerat är att vi är hundvakt till två små pojkar från torsdagkväll till söndagkväll. Ska bli jätteroligt!

Ha det gott, lev och må, njut av dagen!
Tjingenling

En blåmåndag och jag backade

Sitter ensam hemma i soffan. Ett tag till i alla fall. Vaknade mitt på dagen i dag och for sedan på en liten kaffedejt hos en väninna. Välbehövligt! Kände att det var på tiden att träffa en person som inte är patient, inte är arbetskollega eller någon i familjen. En vän helt enkelt.
Idag går jag på nattpass 1 av 4 för att sen, äntligen!, vara ledig en vecka. Tog på mig ett extrapass i fredags så det blev 5 nätter på raken. Jag har verkligen svårt att jobba så många nätter på en gång... Det är supertungt! Så helgen har bestått i vila och inget annat. Det resulterade i en enorm rastlöshet idag. Känner att jag behöver något att syssla med, men hittar inget.
Jobbet till vårdlärare har jag sagt nej till, eller rättare sagt, jag har tagit tillbaka min ansökan. Skulle få veta idag om jag skulle få det eller inte, men skickade ett mail redan igår. Det var framförallt två saker som gjorde att detta får vänta:
* Jobba heltid med något som jag aldrig gjort + halvtidsstudier till vårdlärare skulle förmodligen få mig att sänka mig själv... Fibron är ett hinder, tyvärr!
* Skulle bli klar vårdlärare tidigast januari 2018, vilket innebär att jag inte skulle få betygsätta den första gruppen. Det känns inte helt ok för min del. Visst, den andra läraren skulle ju kunna betygsätta hela gruppen, men nä. Vill inte ha det så.
Sen är det visserligen en sak till som fick mig att backa, men det tänker jag inte skriva ut offentligt.

Så nu funderar jag på vad jag ska hitta på... för jag behöver en liten utmaning, något att göra. Känner att jobbet inte riktigt ger mig det. Då det nu inte blir ett nytt jobb, så kanske något på hemmaplan? Som typ en ny hund? ... Hintar till min andra hälft...hahaha! Jag behöver verkligen något att göra. Bland det värsta som finns är dem lediga dagarna där det inte finns nåt att göra... Så ensamt och så trist.

Nåja. Nu ska jag försöka komma tillrätta med min onda axel som jag misstänker har fått tillbaka inflammationen.. suck! Och sedan är det ju jobb som väntar från kl 21 idag. Lev å må alla underbara så höres vi snart igen!
Tjingeling!

Blivande vårdlärare?

Idag pratade jag med en som jobbar på Medlearn, ett utbildningsföretag som bland annat har vuxenutbildning till undersköterska. Jag har alltså sökt en tjänst, om det är någon som skulle missuppfatta ;-) Det gick så pass bra att jag ska träffa den person jag pratade med på onsdag. Och prata lite till. Än så länge är det här ett stort kanske. Jag har inte fått tjänsten och jag vet inte än om jag kommer tacka ja till ett erbjudande. Men samtalet var onekligen mycket intressant och jag känner att det här vore riktigt roligt! Det är onekligen en utmaning och jag har ju ingen aning om jag skulle klara av det. Fast å andra sidan. OM jag får chansen, vad har jag att förlora på att prova?
Om det blir något av det här, kommer jag skriva mer vad tjänsten går ut på. Spännande!

Så. Det var det mitt väntade samtal handlade om idag och nu tänker jag låta det här sjunka in, ha en ledig helg, jobba mån-tor nästa vecka och klämma in mötet på onsdag e.m. Full rulle!

Tjingeling!

Möss med renoveringsbehov...?

Vaknade mycket tidigt på morgonen. Tittade ut mot vardagsrummet och ser en mörk gestalt som står vid ingången till sovrummet. Tittade länge. Försökte få hjärnan att förstå vad det var. Spöke? Tittade mot Niclas sida av sängen... den var tom! Skönt.. Frågade vad han gjorde och svaret blev: "Jag försöker höra var råttjävlarna håller till!" Råttor?? Nä, möss så klart. Vi har inga råttor här. Tack å lov... För ni har inte missat den där äckliga stora råttan som rusade ur någons köksskåp? Usch...*ryser*
Och då hör jag ljudet. Det krafsar. Rejält! Samtidigt får jag ett sms av min dotter som skriver att hon "ligger här" och om möss som Sebbe letat under hennes säng och ja.. förvirringen var rätt stor vid det här laget. Men klarheten i historien är: Felicia har hört nåt krafsa, vaknat, bett Sebbe kolla (tur hon har så underbara bröder!) som givetvis krupit runt på golvet för att se en eventuell mus. Hon i sin tur hade lagt sig i soffan i vardagsrummet, nöjd över att slippa höra krafsandet. Kan väl säga så här, hon är den enda som somnade om. Det hörs liksom inget där.
En själv hörde bara det där förbannade krafsandet. Som då och då upphörde och tankarna på sömn blev än mer energiska. Men ack så fel man kan ha. Det är precis som att musjäveln tänkte: "Nu så. Nu somnar hon snart och jag fortsätter min renovering... mooohahahahaaaa!" Precis som hantverkare i lägenheten bredvid som passar på att borra med slagborr eller liknande kl 7 på morgonen då man jobbat natt.
Och för att det hela skulle bli än mer trevligt så var det nån maskin som hördes av något slag.. typ slåttermaskin, men sådant går inte igång nu.. men ni förstår va? Grannen for iväg på jobb och en drös lastbilar tyckte det var kul att dundra förbi på vägen här utanför..Ja, för första gången någonsin så hördes trafiken mycket väl. Händer inte annars.

Vilken trevlig morgon! Renoverande möss (helt plötsligt tycker jag inte alls om renovering. Inte alls.), dundrande trafik, irriterande maskin av något slag och en halvt snarkande karl... Roligare har man ju haft.
Min känsla just nu: ta musjäveln i svansen och dänga den i väggen.

Lite allmänt blandat och så där

Förra veckan fick jag något som gjorde mig varm i kroppen, glad i hjärtat och minnena av en svunnen tid kom tillbaka.
Jag fick ett 14 år gammalt handskrivet brev ifrån en nära vän som då befann sig i Paris. Tyvärr hade det kommit i retur och sedan hamnat bland hennes gamla franskabok. Utan att öppna det, utan att veta vad hon själv hade skrivit, skickade hon det till mig. 14 år senare. Så mycket vi tänkte på, så mycket vi var med om, fast på olika sätt. Jag log och jag kände hur tårarna trängde fram. Så många minnen...
Jag tänker spara det här brevet och när min älskade vän tänker komma och hälsa på (fast jag kan ju faktiskt ta tummen ur det berömda och se till att fara själv!) ska hon få läsa sina ord från den tid då livet tedde sig i en helt annan dager.

Idag är det den 30 oktober och imorgon är det Halloween, för de som har valt att fira denna högtid. För två år sedan publicerade jag ett inlägg där jag hade tagit reda på om det fanns likheter mellan Halloween och Allhelgona, som då infaller på lördag och söndag. Och ja, det finns det. Här kan ni läsa om vad jag hittade: http://annawesterlund.blogspot.se/2012/11/halloween-allhelgona.html
Jag gör inget i år eftersom jag jobbar, fredag till söndag. Men sen är jag ledig en hel vecka!! Som jag ska njuta och göra nytta den veckan. Behövs verkligen... storstäda kök och badrum står på listan och handla lite julklappar, se vad som behövs i nya juldekorationer (inte så mycket för jag har lyckats samla på mig en hel del!) och annat. Ska bli skoj. Hoppas bara att vi får vara friska. Men tjohalia ska fira imorgon. Hon är bjuden på fest! Hon skickade en bild igår kväll på en sminkning där hon gjort ett sår. Hon är superduktig! Ska fråga om jag får visa bilden här.

Tankar på en ny hund finns fortfarande och har väl blivit starkare än förr.... jag vill så hemskt gärna ha en fyrfotad, hårig vän som håller mig sällskap under dagarna. Hittade en omplacering som verkade mycket intressant..inte en jakthund dock, men en som jag tror skulle passa våran familj. Jag  är öppen för omplacering eftersom att ibland kan det vara skönt att "skippa" valptiden. Dessutom är det lättare att komma överens om en prövotid. Med en valp gör man ju liksom inte så.. provar i några veckor, ångrar sig och lämnar tillbaka valpen. En vuxen en hund däremot, där går det alldeles utmärkt! Man kan ha hunden i några veckor, en månad och se om den passar. Nåja. Min andra hälft bör ju vara med på noterna också och det är lättare sagt än gjort...

Nä. slut på tankar för denna gång! Nu är det dags att göra lite nytta. Typ helgstäda, vattna blommorna och kanske "fixa till" mig själv lite också?
Lev å må alla underbara tills vi hörs nästa gång!
Tjingeling

Första natten gjord

Nattpass 1 av 4 gjord och natten som kommer innebär 11 timmar istället för 10. Vems påfund var det att ha sommar och vintertid?... suck...Och inte får man extra betalt heller.
På tal om annat så har jag inte loggat in på facebook sedan i söndags. Snart en vecka. Första dagen kändes det konstigt, men nu helt ok! Har inte heller instagram så det är bara bloggen som jag skriver på. Fast jag funderar på att slå igång messengern i alla fall för att kunna ha kontakt med de som jag inte har nå nummer till. Jaja. Tar det beslutet sen idag för nu vill jag sova.
En bra dag önskas er alla!
Tjingeling

Äsch då!

Jag hann inte ta kort på tjohalia innan hon for. Trots att vi steg upp en stund före vi brukar så hann jag inte... Får hoppas det är kvar då hon kommer hem i e.m så ska jag ta kort och visa er.
Hon vill ju vara som en monster high, så jag gjorde två rejäla, oläkta ärr över ansiktet med hjälp av krita. Sådan man ansiktsmålar med. Hon blev då nöjd och med tanke på den knappa tiden, så blev det bra!

En liten parantes: Niclas tyckte skorna var bra, men det är något liten storlek. Han har tagit en storlek större än vad han har och jag har tagit den jag brukar ha. För båda sitter skorna perfekt med vanlig socka, så en tjockare en... går inte. Men, man kan ju köpa tunna yllesockar och ta på sig om det är kallt ute och ärligt talat tror jag dem där skorna fixar rätt många minus ändå.

Skolan ska vara kostnadsfri. Eller..?

Under en tid har jag funderat kring det här med skolan och att den ska vara kostnadsfri. Varför säger man så då den inte är det?
Jag har köpt ett underställ åt min dotter som hon framförallt ska ha på gympan för den är ute till efter årsskiftet. De bygger om deras gympahall. Skridskor köpte jag i vintras för det ska dem ju ha på idrotten och lära sig. I år måste jag nog kolla om nya skidor... shit... Gympaskor för de gånger dem är inne på idrotten. Och så alla dessa utflykter som sker varje läsår där fika medtages. Typ. Frukten som ska med varje dag till skolan, inte nödvändigt, men min dotter äter tyvärr inte all mat på skolan...
Sen så kommer då det här: "kom så du vill dag" på skolan. Imorgon. Där de får klä ut sig för snart är det Halloween och på fredag går dem på höstlov. Dagen ska till en liten del spenderas i "uppis" där niorna har ordnat lite Halloween stämning. Barnen får ta med sig nåt att förtära eller så typ 20 kr för att köpa nåt där. Men det är upp till föräldern.
Tror ni min dotter vill komma till skolan och inte vara utklädd? Eller inte ha med sig pengar för att köpa nåt? Tror ni det är nåt barn som inte vill? Och om det är det, känner sig säkerligen detta barn sig utanför.
Tjohalia hade bestämt sig för vad hon skulle ha på sig imorgon. 21.15 säger hon att nä, det blev ju inte bra. Och jag, trött och utmattad mamma, ska hitta kläder som duger till ändamålet. Lätt? Tror inte det. Nu ska hon ju vara typ en monster high, så det blev nå tights, en kjol och överdel. Peruk har hon och måla nåt ärr eller två ska jag göra imorgon.... men suck vilken tid det tog!
Så nu sitter jag här, väldigt irriterad. Varför?? Sådant här kan väl ändå skötas utanför skolan där barn inte behöver känna sig utanför för att föräldrarna inte har råd med utklädnad, råd med att skicka med varken fika eller pengar.... Och kanske inte tiden att fixa barnet på morgonen.
Jag vet. Det här är inget tvång, men vilken 10-åring vill inte det här?!

Nåja. Ny dag imorgon och jag får göra mitt bästa så hon känner sig nöjd. Hon vill ju inte vara "äcklig" eller "skrämmande", utan snarare lite "elegant". Söta unge!

Supernöjd med footway

Översta är mina nya walkingskor, fodrade och ska användas nu i vinter. Tre par av dem nedre, ett till Felicia, ett till mig och ett till Niclas. Jag och Felicia tycker dem är super bra och nu är det bara vänta på vad Niclas tycker. Han har inte kommit hem än. Bra pris, snabb leverans, bra storlekar, fri frakt.. bara toppen!

Ny hårfärg

Har provat en ny hårfärg från loreal. Den är i mousse form och ska vara lätt att applicera och i övrigt är det precis som alla andra färger.
Provade en som är ljus koppar.
Positivt: behöver ej skakas. Lätt att applicera.
Negativt: fastnade inte som jag ville och det behövs en omgång till.

Få se om jag provar den igen, men tänker använda den andra förpackningen också och se om det blir bättre.

Strax iväg på första nattpasset av andra!
Tjingeling

En välbehövlig paus från det "nya sociala"

Så här är det: jag har tagit en paus från facebook. Anledningen? Enkel. På senaste tiden har jag märkt att jag inte kan låta bli att gå in där,"kolla läget", skriva en status och hålla mig up to date. Till och med då jag sitter och pratar med en vän, öga mot öga, så kollar jag mobilen. Vad är felet? Det är verkligen till att vara beroende. Och som min bror skrev: varför kan man inte göra som förr? Ringa, sms:a eller bara åka förbi för att se om den man vill hälsa på är hemma?
Varför har jag och många med mig, blivit så beroende av en sida, av att ha sådan koll och få känslan av att kontrollen (eller nåt annat) liksom glider en ur händerna för att man inte kollar läget på facebook? Vad gjorde man förr? Och hur gjorde man förr?
Där är anledningen till att jag gör ett uppehåll. Kontot är kvar, jag är kvar där, men min tanke är att inte gå in där på ett tag. Har till och med loggat ut från appen på mobilen så att jag inte får några aviseringar.
Nu på morgonen kändes det lite udda att inte gå in på facebook, det första jag brukar göra. Men nu, dryga timmen efter att jag vaknat, känns det helt ok. Får se hur länge det varar och hur länge jag klarar att vara utan...

Så, jag vet att det inte är så många som läser bloggen om jag inte publicerar på fäjssidan, men jag kommer ändå att skriva nåt inlägg då och då. Kika gärna in här!

Nu tänker jag fortsätta min måndagmorgon med kaffe och nyheterna. Sedan försöka mig på att färga håret med en ny färg. Spännande! Skriver om det sen då jag har gjort det. Kanske en bild på resultatet också? Ja, det får vi se. I övrigt blir det vila och så lite som möjligt att göra idag då jag går på kvällspass 1 av 2. Har en mindre rolig period framför mig: jobba idag och imorgon. Sedan fredag till och med måndag. Ledig 3 dagar och jobbar fredag- söndag... Men efter det ledig en hel vecka. Yeey! Det lär behövas för det här känns rätt "hattigt".

En god morgon och en bra dag önskas er alla!

Landstinget i ett nötskal. Dags att söka nytt??

Det här med nytt jobb ligger rätt nära till hands. Ett nytt jobb, eller till och med ett helt annat yrke. Tänk att det ska vara så svårt för politiker och "höjdare" att låta bli sådant dem inte har med att göra? Felprioritera, tänka ologiskt och tro sig veta bättre än det som faktiskt redan vet?

Idag ser det ut så här: (på ett ungefär) Vi har en dagsköterska på våran avdelning. Hon är bra och hon gör det hon ska och säkerligen mer därtill. En av uppgifterna hon har åtagit sig (tror jag då i alla fall, men det brukar vara hon som gör det i alla fall) är att korrigera vårat schema. Det vi gör är alltså att lägga en s.k önskerad, ett schema till oss själva som vi önskar ha det de nästkommande 5 veckorna. Över jul och nyår är det 10 veckor och över sommaren 15 veckor. Vid ett visst datum ska vi ha lagt klart och sedan skall det korrigeras så att det finns tillräckligt med folk på alla passen. 

Än så länge anser jag att det har fungerat rätt ok. Visst, ibland kan det bli ändringar man inte vill ha, men ibland blir det till det bättre. 

Nu har då landstinget och närsjukvårdschefen tyckt att detta tar tid och kostar pengar. De vill att vi ska ha fasta schemarader och det ska läggas av en person. Denna person ska alltså lägga för alla. Alla. 

Det som också har kommit till min vetskap är att det finns en del personer som då har bidragit till detta. Tydligen är det en del (måste ju vara rätt många med tanke på att det är en stor del i deras beslut) som klagat hos enhetscheferna för att de inte har fått sin önskerad. För att de har känt sig tvingade att göra nåt turbyte det inte vill. Men hallå?? Man kan inte alltid få sin vilja igenom, men hey! Nu blir det ju som ni vill, Grattis.

I värsta fall så blir det även ändringar till att vi måste jobba varannan helg och de problemen vi istället kan stå inför är bland annat en massa byten, som kan bli svåra och svårigheter att ta ut ledighet. 

För min del kan det här resultera i att mina jobbhelger förläggs till de helger jag har Felicia. Vilket innebär att jag aldrig får vara med henne. Fast det är ju lindrigt för det går ju att byta helg och hon är ju så pass stor nu att det säkert går smärtfritt. Andra scenariot är att jag kommer få jobba varannan helg, Alla helger jag är barnledig. Som det är nu kan jag emellanåt få en helg som är både ledig från barn och jobb. Det här känns ju mindre roligt... Visst, jag gör ju sällan nåt under de helger jag är både ledig och barnledig, men ibland känns det som att jag behöver dessa. För att få andas ut och samla kraft.

Man kanske skulle ha haft en omröstning i landstinget om det? Bland oss som faktiskt jobbar på golvet? Jag menar, det bör väl råda nån form av demokrati och rättvisa även inom landstinget och vården?
Tankarna på något nytt blev med ens rätt många och starka... Men det återstår att se hur det blir. Det är ju omöjligt att sia om framtiden och hoppet är ju det sista som lämnar en. Eller hur?

Fyller snart... euhm... 24..?

Lördag, helg, barnfri och ledig för en gångs skull. Känns helt ok! Sov i nästan 12 timmar inatt, men kanske inte så konstigt då jag vakade av igår och slumrade endast ett par timmar på soffan,
Jag fyller år på onsdag, men har inte tänkt att fira nåt. Det blir inge fika, ingen tårta eller fest av något slag. Utan bara en vanlig dag. Dessutom går jag på nattpass 1 av 2 då. Men idag tänker jag göra en trerätters middag till mig och Niclas, typ som att fira. Eller för att jag är grymt sugen! Det blir hemmagjord skagenröra på toast  till förrätt, ölbräserad älgstek med rotsaker i ugn till varmrätt och till efterrätt vet jag inte än. Men jag tror det blir köpes pannacotta. Ids inte göra det också. Imorgon funderar jag på att steka lax och gratinera toppar av potatismos till middag. Mums! Det är nog bland det godaste som finns. Så, med andra ord kommer helgen gå i matens tecken. Ibland önskar jag att de här "matilen" jag får skulle komma oftare och vara längre. Tyvärr brukar det bara hålla i sig några dagar.. Men, men. Bara passa på då det händer.

I övrigt ser det väl ut som vanligt på hemmafronten. Jag har äntligen, nästan, blivit kvitt den här envisa och hemska förkylningen. Förhoppningsvis kan jag göra ett ordentligt träningspass nu i början av kommande vecka. På tal om träningen så går den också framåt. Märker att jag är "stadigare"i ryggen efter alla yogaövningar jag gjort och i allmänhet är jag betydligt mer pigg. Där förra veckan, i början av förkylningen, satte herr fibro igång att retas med mig rejält. Jäklar va ont jag hade i kroppen. Genast blev jag ledsen och nedstämd. Trodde att det skulle hålla i sig och att ett hemskt skov skulle vara i antågande. Men så gjorde jag lite yogaövningar efter ett par dagar och blev betydligt bättre i kroppen. Fantastiskt! Tänk om det blir som jag hoppas? Att min kropp blir bättre och bättre. Att jag så småningom ska kunna slippa få så jäkla ont? Bara hålla tummarna.
När vi far å handlar på en liten stund, tänker jag fara förbi antingen hälsokostaffären eller ett apotek och köpa på mig lite d-vitamin bland annat. Dax att börja äta tillskott så vintern inte blir så jobbig.

Ska försöka ta lite bilder på maten i e.m så ni får se vad vi äter. Men kommer inte att lova nåt då jag har en tendens att bara njuta av maten och glömma bort att ta kort. Som det eg. ska vara då.

Ha en underbar helg!
Tjingeling

Förkylda tankar en vanlig fredag

Ett tag sedan jag uppdaterad på bloggen, men så kan det bli emellanåt! Kan ju inte hålla på hela tiden, blir ju ingen spänning då. Hehe.. Nä, skämt å sido. Anledningen är ju enkel: har inte haft nåt att skriva och eg. inte nu heller, men tänkte att det går ju inte att vänta hur länge som helst. Typ.

Har funderat en hel del på sistone. Mestadels på jobbet. Vet inte riktigt vad jag vill och många gånger går tankarna till att jag inte ens vet om jag vill vara sjuksköterska längre. Fast det kanske bara är en svacka..?
Under den här veckan har det varit extra mycket tankar, men det är för att jag i lördags natt utvecklade snuva och sen en kraftig och energiuttömmande förkylning. Har alltså varit sjuk sen i söndags, eller ja, kraftigt förkyld i alla fall. Så det har ju då gjort att det hittills har blivit tre sjukskrivna dagar (nätter) varav en karens... det suger. Det kostar. Inte undra på att man aldrig vill vara hemma och sjuk. Nästa månad blir lite mer fattig än vanligt.
Så vad skulle jag vilja göra annars då? Tja... så långt har jag inte tänkt. Men en dag kanske det dyker upp nåt intressant och roligt! Kan ju om inte annat ta tjänsteledigt och prova på nåt och passar inte galoscherna, då är det ju bara till att återvända till mitt jobb. Det som hindrar mig lite är att jag inte törs. Jag törs inte sprida ut mina vingar och prova dem. Varför är jag så feg? Vad har jag att förlora på att åtminstone söka, leta och prova? Tror det handlar lite om att jag är bekväm. Jag vet vad jag har och det ger mig en trygghet. En trygghet i att kunna göra annat och veta att jag har ett jobb att gå till.

Detsamma gäller det mesta i mitt liv numera. Att jag inte vågar. Jag är bekväm, jag är "trygg" och jag liksom hänger bara med..Tankarna på en ny hund blir bara fler och fler. Jag känner att jag verkligen vill ha en ny kompis, Varför vänta? Och på vad? Jag vill leva här och nu och det jag tycker allra mest om att "syssla med" är just hundar och andra djur. Har kommit fram till att mina intressen sträcker sig så långt som till.... ja, precis. Hundar. Haha.. Önskar att jag haft något annat också och visst tycker jag om musik, böcker, filmer, serier, människor... och så vidare. Men det är ju intressen som liksom eg. inte är sådana intressen att jag pratar mycket om dem, eller är aktiv i, eller...ja, ni förstår vad jag menar va? Tänk om jag haft typ skidor, skridskor, rida, köra rally... ja, nåt! Men inte det. Inget. Zipp. Nada. Förutom djur.. och framförallt hundar.
Minns ni inlägget om att jag fastnat för flatcoated retriver? Sitter och kikar på blocket och ser två urgulliga valpar (flattar) till salu och fy tusan så sugen jag blev! Åtminstone på att fara å hälsa på... till att börja med. Tycker inte man ska välja hund baserat på en annons. Jag tycker man kan hälsa på dem och se hur dem har det först. Och dessutom är det ju viktigt att man känner det är ok med föräldradjuren och att valpen är intresserad av en. Eller hur? Meeen... ååååh... vill så gärna. En fyrfota, lurvig, mysig vän.
Fast det är lite lika här. På nåt udda sätt törs jag inte. Vågar inte ta steget ut och fara å hälsa på hos olika uppfödare. Rädd att jag ska göra fel. Rädd att det i slutändan kanske blir så pass illa att det inte fungerar med en ny hund.. Jag vet inte. Och i nästa andetag tänker jag: varför inte? Vad är problemet? Du fixar det! Lev här och nu! Inte igår, inte imorgon, inte om 10 år. Nu!

Bättre sen än aldrig! Lite bilder från en 40-årsfest!

80-talstema, firande av blivande 40-åring, en massa trevliga människor, musik, gott att äta och dricka... helt enkelt en riktigt rolig fest!

Bilder utan inbördes ordning kommer här. En del av lite sämre kvalla, en del lite mörka, en del bra.. ja, dem är mycket varierande. Som det bör vara på en rolig fest. Kommer ej skriva något om bilderna, för dem säger ju då mer än vad mina ord gör.. enda jag kan berätta är att min rosa peruk hamnade på mer än bara mig. Varenda en som hade den blev liksom lite... eh... stollig? Hahaha! Tyvärr fick jag ju inte kort på alla som hade på sig den, men så kan det gå.

En ny fyrbent kompis?

När jag föddes fanns det en hund i familjen. Jag har alltid, mer eller mindre, haft hundar runt omkring mig och inte bara hundar, utan även andra djur: kaniner, höns, grisar, hästar och katter. Jo och så undulater, men det enda jag kommer ihåg av dessa är att dem levde om... haha! Djur är något jag behöver ha i mitt liv för att må bra, ha balans helt enkelt, Förmodligen en vana då det alltid varit så.
Under de senaste 14 åren har jag varit utan hund ca 1,5 år. Sammanlagt.

Jag har skrivit om det förut, att Smoke fick ut mig om än jag hade det dåligt i kroppen. Han fick mig till stor del att må bra, även om han emellanåt gjorde mig irriterad och arg... Fast i det stora hela spelar det ingen roll.

Den senaste tiden har jag funderat starkt på en ny hund. Jag känner att jag vill ha en ny fyrbent vän som kan förgylla min vardag, som får mig ut på mina otroligt viktiga promenader och som får smilbanden att dras uppåt i spontan glädjeyttring. Vet ni vad? Under dessa två månader har jag gått på ca 10 promenader. För att må bra skulle jag behöva gå flera gånger i veckan, gärna varje dag. Det är så jag får energi, stärker kroppen och orkar med jobb, hem, hushåll och allt som hör mitt liv till. Fast gå utan hund känns meningslöst. Jag tänker inget speciellt, har inget jag "måste" göra, eller brist på tid/ork.. Det bara blir så att jag inte går på min promenad. Det är helt enkelt inte roligt längre om än jag vet hur viktiga dem är för mig....

Men det handlar inte bara om promenader. Det handlar om glädjen, lyckan och den ovillkorliga kärleken mellan människa och hund. Känslan av att inte vara ensam, då man är just ensam. Tryggheten och vissheten om att det alltid är någon som är glad att se en, vara med en och inte ställer krav. Sådant behöver jag.

Vi jobbar, vi blir "låsta", det kostar, orkar jag...? Ja, det är många s.k hinder. Vad gäller jobb så är det ju så att jag kan reglera min arbetstid och just nu arbetar jag natt 77% vilket innebär att jag jobbar 14 av 35 nätter. Med andra ord, ledig väldigt mycket! "Låsta" i vår vardag?.. Ja, vad gör vi nu då vi inte har hund? Inte speciellt mycket... Inte hälsar vi på andra mer än tidigare. Inte reser vi nånstans och inte heller gör vi mer än tidigare. Inget vidare bra argument för att inte skaffa hund... eller hur? Kostnad. Ja, vi har råd. Tidigare hade vi råd, nu har vi råd och i framtiden kommer vi säkerligen ha råd. För min del så lägger jag hellre några hundralappar/månad på en härlig fyrbent kompis, än exempelvis skräpmat, cigaretter, godis och annat "onyttigt". Till saken hör att vi köper inte mer "skräp" nu än vad vi gjorde då Smoke levde. Om jag orkar? Ja... det är dock en knepig fråga och en tanke som jag har brottats med en hel del.
Ärligt talat vet jag inte hur det kommer se ut i framtiden. MEN, ett stort MEN, är att jag har börjat träna och tränar flitigt. Min kropp har blivit en gnutta starkare, en gnutta mer stabil och jag känner mig mer energifull än tidigare. Återstår att se hur det blir nu i vinter, men jag tänker inte ge upp! Fler promenader och mer utevistelse skulle nog göra mig gott. Och så tänker jag att OM det skulle gå åt pipsvängen, då finns det hjälp. Vi har så många runt omkring oss som kan hjälpa till med vår nya hund. Många hundvakter och många som säkert kan ställa upp och motionera hunden nån dag om jag är riktigt dålig i kroppen.

För tillfället har jag "snöat in" på rasen Flatcoated retriver. Japp. Ni läste rätt. Haha... Min sambo pratar om en jaktlabbe (jaga fågel), men det är en ras som inte helt faller mig i smaken. Så jag har kikat runt lite. Läst en hel del och jag tror en flat skulle vara perfekt. En hund som är lätt att jaga med, inte hårar så mycket, glad, trevlig, går att göra annat med och ofta en hund som är lätt att ha med överallt. Visst är dem fina?

Dem här bilderna är lånade från google, givetvis :-)

Enda problemet är väl egentligen deras hälsa... väldigt många drabbas av tumörer och cancer... det är den vanligaste dödsorsaken hos dessa hundar. Inte så roligt... Samt att epilepsi är vanligt hos dem också... Men de är vackra och mentaliteten hos "flattarna" är ju oftast toppen!

Fast det är klart. I slutändan handlar allt om individen. Vid val av hund kommer jag se mer till energi, till hur föräldradjuren är och dessutom hälsa på mer än en gång innan valpen, eller hunden, kommer hem till oss. Det blir inget spontanköp så att säga. 

Nä. Nu ska jag fortsätta drömma om en framtid med hundar, ta och fånga dagen och göra något av den! Är ju ledig fram till på måndag. Skönt!

Tjingeling!

Dåligt bemötande, falsk marknadsföring och definitivt inte ett seriöst intryck!

För drygt en månad sedan var det dags att hitta kläder till en födelsedagsfest med 80-tals tema. Jag bestämde mig för att köpa en utstyrsel istället för att skrapa ihop hos familj och bekanta. Lite för att göra det hela lite roligare.
Efter mycket letande hittade jag en sida Maskeradexperten där det finns massor! Till bra pris, snabb leverans.. Jag tyckte att den verkade "bäst" för det jag behövde. Perukerna jag och Niclas hade beställde jag från en annan sida, mycket bra! (http://www.zingland.se/)

Det jag behövde var ett par riktigt neoncerisa tights, en too-too kjol (eller tyllkjol), ett par neongröna benvärmare, ett par neongröna näthandskar. Allt detta fanns på maskeradexperten. Dessutom så levererades allt efter några få dagar, tummen upp för det! Men där stannar det.

Min beställning ändrades så jag fick helt plötsligt två st tyllkjolar. Så jag bestämde mig ju givetvis för att skicka tillbaka ena. På detta företag har dem inte så att de skickar med en returblankett, utan man får fixa det själv. Detta innebär även att man måste paketera så det inte går sönder, inte bruten förpackning eftersom det tydligen ska kunna gå att sälja i butiken senare. Tyllkjolarna hade prislappen 129 kr på förpackningarna, jag betalade 149 kr. Och på det här så var jag då illa piskad att betala returen själv och endast få tillbaka 149 kr... OM paketet kom tillbaka oskadd till dem. Det gjorde det och ja, det var väl bra. Kan ni gissa vad portot gick på? ... mmm... typ dryga 60 kr.

Då var det tightsen, eller strumpbyxorna, benvärmarna och näthandskarna kvar. Enda som var bra var handskarna.

Det här är mina strumpbyxor jag fick hem

Något ljusa va? Detta skrev jag ju givetvis i mitt mail till dem. Skickade även med bilden... På bilden de hade var dem riktiga mörka i färgen, riktigt lysande! Dem skrev att det var synd att färgen inte nådde upp till mina förväntningar. Sedan plockade dem bort den bilden dem hade haft och satte in denna

"Strumpbyxa i färgen rosa. Passar bra till 80-tals tema maskeraden.

OBS! Ingen glitter på strumpbyxan som på bilden. Strumpbyxan är något ljusare än bilden"

Ursäkta!! "något ljusare"?! Det är inte ens samma färg... Och dessutom så var bilden tidigare i stil med denna

fast mörkt cerisa då. Visst är det nåt som inte stämmer här..? Varför marknadsföra sina produkter på det där sättet? Falskt.

Och så var det då mina benvärmare. Dessa var de jag fick hem

Och ja, dessa finns på maskeradexperten

Men dessa är INTE dem jag klickade på. Artikelnummer som jag hade på de jag klickade hem var: 62616. Nu när jag försöker få fram artikelnummer på dessa jag fick hem, så är dem givetvis slut, men ni får tro på mitt ord helt enkelt att dem inte har samma artikelnummer. Beskrivningen på ovanstående bild är: "Neon gröna benvärmare som passar bra 80-talets tema fest" Neongröna? Var?  De jag klickade hem var i samma nyans och samma neongröna färg som dessa näthandskar

Och ja, handskarna ser ut så där och dem är verkligen neongröna. 

Allt detta skriver jag i ett mail till maskeradexperten och det dem gör är följande: de byter bild på strumpbyxorna och ändra i beskrivningen, som fortfarande inte stämmer överens med verkligheten. De tar bort bilden helt och hållet på de benvärmare jag beställde hem och skriver att de jag fick hem är "neon gröna." Stämmer ju föga... På detta så skriver de att jag får 20 % i rabatt. På nästa beställning. 

Eftersom jag tycker det är lite dyrt att skicka tillbaka produkterna och att man dessutom inte får tillbaka returkostnaden, så valde jag att inte skicka tillbaka benvärmarna och strumpbyxorna. Räckte liksom med tyllkjolen. Jag hade blivit nöjd, eller mindre irriterad i alla fall, om de skrivit att jag skulle få ett avdrag på 20% på den aktuella beställningen. Känns ju som att jag inte vill beställa därifrån mer.. Om än de har många produkter och är väldigt snabba i deras leverans.

Så jag tänkte att jag får göra det bästa av det hela och detta är resultatet

Min "posevän" är Marcus, bror till han som firades. Kanske jag skulle skriva ett litet inlägg med massa bilder från festen? Ja, det ska jag! Men det blir en annan gång ;-)

Det är synd att det finns affärsföretag som bemöter kunden på det viset som maskeradexperten gjorde. Tänk om de hade sagt att de kunde betala returkostnaden och kostnadsfritt bytt ut de felaktiga produkterna? Varför ta bort produkter som kunden klickat hem och sedan göra en felaktig marknadsföring av två andra produkter? I mina ögon är det inte seriöst och det är inte heller ett bra bemötande av kunden. Må så hända att det inte "är hela världen" och det gällde "bara" maskeradkläder, men likväl har jag betalat en del för det jag klickade hem.

Spridda tankar kring valet 2014

Nu är det bara dryga veckan kvar till det är dags för riksdagsvalet 2014. Ännu har jag inte bestämt mig för vilket parti som denna gång får min röst. Anledningen är enkel: nästan alla partier har något jag stödjer, men även en del som jag inte stödjer. Det enda jag vet med säkerhet är att det nog är dags för ett regeringsbyte. Fast å andra sidan vet jag ärligt talat inte om det kommer bli bättre. Det många har glömt är att det alliansen har gjort dem här senaste 7-8 åren, det påbörjade socialdemokraterna innan skiftet.
Det jag tycker är värst, är att inget av partierna kan berätta vad de tänkt att göra för oss som land, nation, befolkning. De pratar om vad dem vill, men inte i klartext. De berättar vad dem tänkt, men inte hur. HUR tänker man skapa mer jobb? HUR tänker man gällande pensionärerna, vården och skolan? HUR tänker dem gå tillväga? Jag vill ha konkret fakta. Jag vill ha siffror, uträkningar, en hållbar budget. Det jag INTE vill ha är att partierna talar illa om de andra partierna för ett försök att komma i bättre dager. Sådant lyssnar jag inte på.
Tänk så här: du får höra en massa dåligt om en person. Det färgar ju givetvis ditt tycke och tänkande kring denna person. Men är du säker på att det är så? Denna person kanske är precis tvärtom.
Därav så vet vi mycket lite om vad partierna vill och hur de tänker gå tillväga för att nå sina mål, för dem smyger som katten kring het gröt vid frågeställningarna och sedan vänder dem på det och säger vad de andra ska göra. Och att det inte fungerar.

Några av dessa valdebatter har jag lyssnat på, en del bara delvis, en del lite mer ingående på. Min tanke är att försöka lyssna igenom lite fler, läsa deras partiprogram och om deras valfrågor. Sedan bilda mig en uppfattning och ta det som är minst sämst. För inget av partierna, än så länge, är något jag sympatiserar med.
En debatt jag såg var mellan SD:s Jimmie Åkesson och C:s Annie Lööf. Där diskuterade man invandring och arbete. Annie Lööf sa att hon vill ha mer arbetskraftsinvandring för att inom de närmaste 15 åren kommer 1,6 miljoner att pensioneras. Jag är med på pensioneringen. Fast där stannar det.. Mina motargument till mer arbetskraftsinvandring:
1. Jobb i allmänhet blir inte fler. Eftersom tekniken går framåt, minskas ett antal jobb inom ex. industrier.
2. Kostnad för att anställa någon gör att man drar ner på personalen, d.v.s arbetskraften och vill därmed inte anställa fler.
3. Slutar vi som redan bor i landet att föda barn? De som nu är 10-20 år gamla, ska de vara utan jobb då?
4. Vi har haft stora pensionsavgångar tidigare och inte nog har det funnit väldigt många arbetslösa för det. Varför? Dessutom är dessa 1,6 miljoner under 15 år. Det är rätt lång tid....
5. Ska vi inte se till att de som redan bor här, är svenska medborgare, får jobb först? Inte de som kommer utifrån enbart för att jobba...Eller..?
Och en sak till: bara arbetskraftsinvandring? Alla andra då? Hennes ord fick mig att tänka: "bara de som kan jobba är välkomna. Elakt..."

Om man tar det här med jobb så säger alliansen, med Fredrik Reinfeldt i spetsen, att arbetslösheten inte alls är så hög som de flesta tror. Motargument:
1. Många är med i FAS 3, eller andra arbetsmarknadsåtgärder. Dem är inte anställda.
2. En hel del jobbar inte heltid. Många till och med bara 1 till några timmar i veckan. Dessa räknas även de med...

De säger även att det finns jättemycket jobb ute i landet. Var? Man skriker efter arbetskraft, exempelvis inom vården där jag själv jobbar. Men visst behöver man se över en del arbetsplatser så att man lockar till sig folk som jobbar? Eller?
Ett bra exempel är vården. Jag är sjuksköterska och vet att jag skulle tjäna bättre och även ha en bättre arbetsmiljö (inte alltid, men många gånger) i Norge. Nu har jag privata skäl till att inte fara dit. Men jag förstår de som gör det. Brist på sjuksköterskor är det inte. Utan det är så att de flesta skolar om sig, eller far till Norge istället. Vad göra åt det? Enkelt: höj lönerna. Anställ fler så man slipper "gå på knäna" och bli sönderstressad. Men det är klart... finns ju inga pengar till det. Eller hur det nu var. Fast då kontrar jag och säger att "måste det finnas så många på landstingshuset? Vad gör dem? Måste dem ha så höga löner? Och för vad?" Nu vill jag inte göra folk arbetslösa, men man bör börja se detta problem från flera håll. För i det här så bestämmer man även att dra ner på vårdplatserna. Bra där! Anser dem att människor är mindre sjuk nu för tiden eller?

Det bästa jag har hört hittills (läses med ironi) är V:s tanke om att bygga fler bostäder. Någon skrev 400 000 nya bostäder för att fler människor ska kunna komma hit. Alltså invandrare. För att invandringen då ska bidra med mer jobb, mer skatt, mer till välfärden. Men vänta nu... Bara här i våran kommun har man nu gjort nya hyreshus för att skapa fler bostäder. Gissa vad dem kostar? Jag såg en siffra på dryga 10 000 för en tre-rums lägenhet. Okej. Vilka har råd med sådan kostnad? Och det är bara hyran. Jag förstår att dem kostar för till saken hör att de bolag som bygger lägger ut pengar i förskott/eller från budgeten de har att röra sig med och dessa skall betalas tillbaka. Säger sig självt. Låt säga att det byggs en rad bostäder för att vi ska kunna ta in ännu fler människor. Men om det redan nu är bostadsbrist (för det är det!), var ska våra ungdomar ta vägen då det är dags för dem att flytta? Vem har råd att bo i alla dessa nya bostäder? För att dra in en sak till. vad gör detta med vår miljö? Vår natur? Ska vi skapa  en drös bostäder för att ta bort allt vad natur heter och därmed även djuren? Hur tänker man här? Jo jag vet, det finns en hel del orörd natur i vårat land, men jag vill gärna att så ska förbli....  Ja. Det här kan jag diskutera hur länge som helst.

Över till annat. Varför skatta pensionen? Det är också något jag har reagerat starkt på. Vi jobbar, vi betalar skatt och så pensioneras vi. Därtill ska vi tydligen skatta på de pengar vi redan har skattat på?! Det begriper jag verkligen inte. Jag är sjuk. Jag vet inte om jag kommer att klara av att jobba ens till jag är 60. Fast det vet ju ingen i och för sig. Men ponera att jag klarar av att jobba till jag är 55. Och så blir jag sjukpensionär och sedan pensionär. Förmodligen kommer jag inte klara av vardagen, betala mina räkningar... Ingenting. För om dessa pengar ska skattas, då blir det mycket lite kvar. Men det är klart, vår statsminister tycker ju vi ska jobba till vi når en ålder av 70 år. Vet ni vad? Jag är inte intresserad av att jobba arslet av mig för att sedan lägga mig två meter under jorden. Fast det är kart, de slipper ju betala tillbaka det jag skattat....
Eller varför inte diskutera det här med sjukersättning och utförsäkringen? Om du har en sjukdom som är livslång, ex. en reumatisk sjukdom, eller en skada som blir kronisk. Då tycker alliansen och vår statsminister att när det gått ett år då är du frisk. Jahapp. Tänk om det vore så enkelt? Vad är det för system vi har? Jag vet ingen (inte någon jag känner i alla fall) som vill vara sjuk och få ersättning för detta. Man blir ju inte direkt rik på det och istället för att tillfriskna är det många som fortsätter att vara dålig. Vet ni varför? En del är förmodligen pressen och stressen över att få den privata ekonomin att gå ihop. Tänk efter själv: du är sjuk, har kronisk smärta. Du är hemma och sjukskriven på obestämd tid för att du helt enkelt inte klarar av att jobba. På det här så ska du kunna betala dina räkningar, sätta mat på bordet, kläder på dig själv och dina barn. Helst ska du ju ha en slant till övers för att ta dig nånstans. Busspengar, bil...ja, nåt.


Så. Är det någon som med klartext, sakliga argument, gärna lite siffror, kan berätta vad partierna tänker göra för oss och HUR dem tänker göra det?

Betyg i ordning och reda?

Först tänkte jag: "Men va bra! Nu kanske lärarna får ett litet verktyg att ta till för att få lite mer ordning i klassrummen. Något att ta till för att få en del barn att skärpa sig lite".
Sen tänkte jag om. Och igen. Som många gånger annars har jag en tendens att se det här från fler håll än ett. En av mina egenskaper som ibland är bra, ibland mindre bra.

Alliansen har alltså beslutat att ett ordningsbetyg i skolan skall införas. För att göra det lite mer spännande så tycker dem att skolorna själva ska bestämma om det ska införas just där och inte heller kommer detta betyg finnas med i slutbetygen. Varför göra det enkelt liksom? Varför öht föra in detta betyg om det inte ens kommer finnas i alla skolor och inte heller finnas med i slutbetygen? Konstigt. Udda, förvirrande och inte alls hållbart i längden.
Så jag tänkte om och kom på att det här är inte alls bra. För det första så blir ju barnen mer utsatta. De barn som har myror i rumpan, svårt med vissa ämnen, har någon oro inom sig, en frustration över något och inte kan förmedla detta. Hur i hela friden ska ett ordningsbetyg kunna hjälpa? Hota barnet med det för att barnet ska "skärpa sig"? Varför inte sätta mer press på barnen än vad det redan är?
Det andra är ju lärarna. Kanske inte så lätt att sätta ett ordningsbetyg på barnen? Den ena kanske är tyst och försynt, gör det hen ska. Det andra barnet gör det hen ska men surrar gärna lite på lektionerna. Och så finns det dem som kallas för klassens pajas. Det finns ofta även de barn som har svårt med koncentrationen, kommer från splittrade hem, svåra förhållanden och därmed kanske har lätt att brusa upp, bli på dåligt humör och "stöka" till i klassen. Vad är bra uppförande och ordning? Vad är ok? Och vad kan man som lärare tolerera? Dessutom kan jag väl tycka att det blir kränkande gentemot barnen. Om det är en som har det svårt hemma av någon orsak, och har en tendens att bete sig illa. Läraren vet inte om detta och sätter ett dåligt betyg i ordning på detta barn som uppfattar det som att...? Ja, hur? Kanske att hela ansvaret om att uppföra sig bra, hålla ordning i klassen och axla problemen hemmavid som en vuxen, blir till ett faktum.

En som har beskrivit det här på ett riktigt bra sätt är Micke Gunnarsson. Läs det här.

Vad anser du om detta?

Fått huvudvärk av irritation

Känner mig irriterad. Och inte så lite heller! Förra året fick Felicia börja åka buss fram och tillbaka till skolan. Dit är ju inga problem, så inte heller i år. Hon kommer bra i tid. Men hem?? Förra året fick hon ibland vänta upp till en timma på att bussen skulle komma och visst, fritte var bra på så sätt.
Men i år vill hon inte vara på fritte och min tanke är att säga upp platsen. Hon är 10, går i 4:an och jag förstår henne. Nästan ingen i hennes klass är på fritte längre och för min del känns det som att betala dryga 400 kr i månaden för nåt som knappt nyttjas, är riktigt onödigt. Det är en liten summa och egentligen obetydlig, men ändå. Och nu är det så här att om hon ska ha fritte kvar så kommer hon nyttja den 3 dagar i veckan och endast ca 30 minuter varje gång. Onödigt? Japp. Hon slutar dessa dagar strax efter 14 och bussen går 15. Yeeey... eller så inte. Och att vänta mellan 40 och 50 minuter på bussen vid hållplatsen är ju kanske inte det roligaste.
Jag förstår inte varför det ska vara så jävla svårt att försöka anpassa bussarna lite mer efter skola och även jobbtider? Vad är problemet? Ska det vara så här år efter år, att det liksom aldrig stämmer? Nog kan jag hämta henne, men det är även det en kostnadsfråga och de gånger jag jobbar natt är jag inte så sugen på att kliva upp före 14 för att hämta. Då det faktiskt är skolans skyldighet att se till att barnen kommer dit! Och ja, hon är berättigad till skolskjuts från mig och då vill jag att det ska funka. Alt. är en rätt lång väg att gå från hållplatsen, eller till hållplatsen. Men varför då det finns hållplatser utanför skolan och dessutom möjlighet till anslutning? Jag får inte ihop det.

Första skoldagen

Då är tjohalia på sin första skoldag. Lite nya klasskamrater, en ny fröken och en annan skola. Kommunen har ju bestämt att de ska bygga om/renovera en drös skolor. Samtidigt. Så då har man sagt att 4:or och 5:or från hennes förra skola ska gå på en högstadieskola. De yngre har dem hyst in i ett hus på Strömbacka, en gymnasieskola. Vet inte riktigt hur dem tänkte där.. kanske skulle dem ha tagit en skola i taget?
Men det blir nog bra. Hade en dotter i morse som var eld och lågor över att börja årskurs 4 och var full i energi då jag skjutsade henne dit. Får hoppas att det blir ett bra år.
Själv är jag ledig fram till nästa fredag, alltså en vecka till. Ska försöka röja undan här hemma och göra lite höst, så slipper jag det sen. Bort med blommor, ställa undan möbler, rensa i förråden ute på gården och plocka in de bär som finns kvar. För tillfället bakar jag lite, grova tekakor eftersom jag är så fruktat less brödet fr affären! Tror jag ska ta upp bakningen igen och börja om att baka matbröd. Även om dem innehåller vitt mjöl så är dem nog hälsosammare än det bröd man köper.
I övrigt tänker jag inte göra så mycket mer här hemma just idag. Eftermiddagen kommer i bestå i att fixa lite kläder åt tjohalia... Hon behöver bland annat ett regnställ så hon kan vara ute utan att bli dyngsur. Idag fick hon låna min regnjacka, lite smått stor, men får duga för en dag. Sen har jag även tänkt försöka hitta lite byxor och nån tröja. Framförallt byxor. Hennes som hon har börjar se ut som high-water byxor. Haha! Hon växer så det knakar. Mätte henne för några veckor sen och då var hon 158 cm lång. Tror hon kommer bli en lång kvinna om hon inte stannar av snart.

Nä. Nu göra nåt annat istället för att sitta här och skriva en massa ointressant. Hoppas ni alla får en bra dag, trots regn och rusk.
Tjingeling!

Blickar framåt och kämpar på!

Jag tränade mycket som ung. Blev aldrig "biffig" och inte heller syntes mina muskler speciellt väl. Troligen för att jag var (och fortfarande är) rätt smal. Smalare då än nu. Men jag var tränad, orkade mycket och trots min ringa storlek var jag rätt stark. Om jag får säga det själv ;-)
I september -03 fick jag veta att jag var gravid. Slutade träna i mitten av graviditeten eftersom jag hade mycket foglossningar och även sammandragningar. Ville ju inte starta nåt i förtid liksom. Efter att min dotter föddes tränade jag inget. Slutade upp helt. Den motion och träning jag fick var genom hunden och att gå med barnvagn hela tiden. Hade ju inget körkort så jag gick överallt och promenaderna kunde vara någon mil lång.
2009 utvecklade jag värk i kroppen som successivt blivit värre och i januari 2011 fick jag diagnosen fibromyalgi. Har inte orkat träna eller göra så mycket annat än promenader och leva ett drägligt liv. För drygt två veckor sedan bestämde jag mig: nu ska här tränas. Oavsett vad min kropp säger! Eller var det 3 veckor... ? Äh, kommer inte ihåg.
Mina muskler har förtvinat och styrkan försvunnit. I mina ögon mätt, så är det allt som har försvunnit för mig. Så, med andra ord, är det nog så att jag har börjat från scratch.

Under de senaste drygt två veckorna har jag gått på promenader, gjort lättare yogaövningar för framförallt ryggen och så skallade "hemmaövningar" i styrke, dock utan redskap och endast med kroppen.
Jag har försökt att göra nåt varje dag och en del dagar har det blivit allt: en promenad på 30 minuter, styrkeövningar och avsluta med yogaövningar. Allt som allt dessa gånger tränar jag i dryga timmen. Mör? Ja, det kan man säga! Och ont har jag haft. En del dagar har jag knappt velat stiga upp på morgonen. Men skam den som ger sig. Visst har jag vilat också. En del dagar har jag "bara" gjort några yogaövningar för att hålla ryggen i schack.
När det gäller styrkeövningarna kör jag med benböj, sit-ups, tricepsböj med hjälp av en stol, rygg-ups (samma som sit-ups men med ryggen) och ibland utfall för benens del. När jag började orkade jag:
Benböj: 15 st
Sit-ups: 15 st
Tricepsböj: 10 st
Rygg-ups: 15 st
Utfall: 10 per ben.

Nu? Mycket bättre resultat!
Benböj: 60-80 st beroende på ork och lust.
Sit-ups: 30 raka och 15 sneda åt vardera håll, d.v.s 30 st. Allt som allt 60 sit-ups.
Tricepsböj: 2 x 10 st. Ibland några fler.
Rygg-ups: 2-3 x 15 st.
Utfall: samma som tidigare... har dålig balans och fixar inte dem där så lätt. Ofta struntar jag i dem.. hehe...

Mitt mål är att fortsätta med träningen, så småningom lägga om kosten och sluta röka helt. Just nu röker jag lite grann, som förut (lite olika varje dag) och kosten... ja, den måste jag verkligen se över! Men eftersom träningen tar så mycket på mina krafter, fokuserar jag för tillfället på att hålla igång den.
En dag i framtiden kanske jag har återfått en del av min ursprungliga styrka!

Sensommarens entré

Så var den heta sommaren över och den så kallade "sensommaren" har trätt in i våran värld. Nej. Det är inte höst, inte än. Hösten är då löven faller från sina träd och ger våra ögon en färgsprakande värld att skåda.
För mig innebär inträdet till den färgsprakande världen en kropp som inte längre vill som jag vill. En kropp som trilskas och har sig, säger emot och är allmänt inte alls så snäll. Redan nu har det startat så där lagom då solens heta strålar sakta men säkert dragit sig tillbaka. Då himlen sätter ned ridån och tycker att solens skådespel får komma lite i skymundan. Solen får dra sig tillbaka en gnutta och låta världen svalna och jag med den. På gott och ont, mer på ont.

Idag är en dag då himlen färgats grå, regnet har stillats. Pölarna på vägen skvallrar om en regnig natt och luften varnar för mer av dropparna som vill falla från molnen. Själv tänker jag ta dagen som den kommer, bara vara och lita på att sinne och kropp talar om vad jag bör göra. En promenad, lite träning och kanske ett litet besök hos en kär vän kan stilla min rastlösa själ. För rastlös är den. Men ovillig på samma gång.

Med detta önskar jag er alla en riktigt bra dag. En dag att ta vara på, som alla andra!
Tjingeling!

(bild lånad fr google)

När allt hängs ut på Facebook... då är det sant

Vad är det för värld vi lever i? Vart är samhället på väg? Grannsämjan, uppfostran, hövligheten, respekten för medmänniskan. Det dalar nedåt och fort går det.
Sitter på ansiktsboken och snubblar över en "efterlysning" som är gjord på ett antal tonårspojkar. De ska tydligen någon gång under lördagskväll/natt skrikit rasistiska ord till en 9-årig pojke, samt kastat vatten och hink på honom. Det enda signalement som finns är att de kört en vit och en grön epa, troligen av märket volvo...  Under detta ser jag en drös kommentarer så som att det är idiotiskt, hemskt, "vart är världen på väg" och mycket annat av mindre rolig karaktär...

Först å främst: har det hänt är det fruktansvärt! Det är skrämmande att så unga pojkar (som kör epor) beter sig på det där viset. Dessutom flera mot en liten pojke. Sådant ska inte få hända.
Bekymret jag har med denna händelse,(å andra sidan) är att det eg. inte finns några direkta vittnen och ingen kan ge signalement på dessa pojkar. Någon har hört att det levde om och ringde polisen, men det är mycket vaga upplysningar. Frågan är: vad är det som egentligen hände?

För det andra: vad gör en ensam pojke på 9 år ute en lördagskväll efter 23.00 (som det stod på "efterlysningen") ?? Det om något är ju helt vansinnigt!! Aldrig att jag skulle släppa iväg min dotter (som nu är 10) vid den tiden på dygnet.

De flesta kommentarerna under denna var ifrågasättande av föräldrarnas uppfostran av tonåringarna. Men jag vill även ifrågasätta föräldrarna till pojken på 9 år. Varför låter dem en sådan liten en vara ute vid den tiden? Tycker väl att det brister en hel del där också. Är det här anmält till polisen? Det får man ju hoppas.. Varför skriver man ut sådant här på facebook? Tänk om det inte har hänt, eller att det  inte var så här som pojken sa? Hur tror ni då att dessa tonårspojkar mår? Är det någon som tänkt tanken på att dessa pojkar också är barn? Att de flesta nog är under 18...? Om detta inte har hänt, så kan det bli följder för de som har spridit detta. Och om detta har hänt, låt det stanna hos polisen!! I vilket fall som helst behöver inte sådant här spridas på nätet som allmän info. Det är inte roligt för någon. Tänk på föräldrarna till dessa tonåringar som kanske läser kommentarer så som: "var är föräldrarna?? kan dem inte fostra sina barn bättre än så där??" Och så vidare... Det man inte vet, ska man inte yttra sig om. Vad vet ni om hur det är hemma hos dem? Ingen aning förmodligen.
Var vänliga och tänk efter innan ni yttrar er. Sådant här kan göra mer skada än nytta och det är inte roligt för någon.

Samma lika var det då jag för några dagar sedan sitter på samma sida på facebook och läser ett inlägg där en person anklagar två små pojkar i 6-års ålder för att vara på väg att stjäla en moped, eller liknande. Det visar sig sen att ena barnets mamma läst det där och blev ju ursinnig! Och jag förstår det. Varför inte hitta föräldrarna åt pojkarna, berätta vad man iakttagit och sen reda ut det? Varför skriva något sådant på den där sidan? Det visade sig att pojkarna bara varit nyfikna och hur kan man tro att 6-åringar tänker stjäla något sådant?? De vet väl knappt hur man startar den. I mina ögon är det en otrolig brist på respekt att lägga ut något sådant på en sida där tusentals kan se det. Åter igen. Hur tror ni att pojkarna kände sig? Och inte minst föräldrarna till dessa? Fy skäms. Sådana här kan man låta bli att hänga ut på en officiell internetsajt.

Det behövs verkligen lite mer av "det gamla goda" där man visade mer respekt, tog upp saker och ting direkt med de berörda och ibland deras föräldrar. Tänk om fler kunde tänka efter före och inte tänker efteråt. Man säger att man lär sig av misstag. Vissa misstag ska inte ens bli gjorda, om fler använde vad som finns innanför pannbenet.

Tankarna på hund

Många har frågat mig om vi funderar på att skaffa en ny hund så småningom och hur vi tänker kring det. Själv har jag inte riktigt skapat mig en uppfattning än om vad jag själv känner och tycker kring den frågan. Vi har ju många kompisar med hundar, så utan hundar i livet blir jag/vi inte.
Första tiden efter Smokes bortgång var jag helt emot att skaffa en ny hund. Aldrig mer ville jag vara med om nåt sånt igen! Dessutom vet man ju aldrig vad man får...  Men det dröjde inte länge förrän min vana trogen kollade/kollar hundar på blocket. Det har jag ju i och för sig gjort länge, mest för att det finns så otroligt många och fina hundar/valpar! Ibland är det ju så otroligt gulliga bilder att man liksom blir förälskad bara av att titta på dem.
Istället för att tänka fram och tillbaka så tänkte jag lista för och nackdelar med att ha hund.

Fördelar:

En stor hund ger trygghet, exempelvis på promenader och i när man är själv hemma. Även om den inte är "vaktig" så är det ju en form av säkerhet.
Sällskap.
Promenadsällskap.
Något att göra... träning, lek, bus, kel. - för mig innebär träning och promenader med hund att jag även mår så mycket bättre! Det ger mig oerhört mycket.
Beroende på vad man ska ha hunden till: jakt, spår, sök, drag. Så är det ju även en "arbetskollega".
Ovillkorlig kärlek.
Det är oftast roligt och en hund kan ge en många skratt.

Nackdelar:

Hår överallt och aldrig "rent" hem, så att säga. Beror ju också på hur mycket hunden hårar...
Svårigheter att planera för sig då man ibland måste ha hundvakt, eller ska ta med hunden. Är det en stor hund så tar den lite plats i bilen. Att resa långt innebär att någon måste se efter hunden i en vecka eller två, beroende på hur länge man är borta.
Kostar - mat, försäkring, veterinärvård och annat som man kan behöva.
När man måste ta bort hunden, ens bästa vän så brister hjärtat....
Likväl som hunden kan få en att skratta..., kan den även få en att gråta.
Jobba samtidigt som man har hund kan innebära att hunden periodvis får ha rätt tråkigt. Vilket inte är bra för nån hund.

Mer än så kommer jag inte på för tillfället. Men om man ser till "delarna" så är det ju liksom lika på båda sidor. Så egentligen handlar det om att se om man tycker att fördelarna överväger nackdelarna helt enkelt. Och vad ska man ha hunden till? Liten, stor, mellan, långhårig, korthårig, ras... ja, det är mycket som ska stämma.
Mitt hjärta tvekar. Ena sidan vill ha en ny kamrat att fostra, älska, arbeta tillsammans med. Den andra sidan vill inte för det känns som att jag då "glömmer bort" Smoke, typ sviker honom. Men det är ju eg. en känsla som är helt obefogad, jag vet. Förnuftet är också delat i två sidor. Ena säger "nej, det är rätt skönt att slippa planera, slippa städa så ofta och bara vara. Samt att jag kan gosa med hundar lite titt som tätt ändå." Andra sidan säger att "självklart! Du vet hur bra du mår med en hund vid din sida. Tänk på vad du kan hitta på, beroende på ras och individ.". Och så där fortsätter det. En tanke som avlöser den andra och ingen hejd är det på dem.

Sen måste jag ju även tänka på övriga familjen... Pojkarna vet jag inte, men jag tror det är likes för dem vad som bestäms. Den äldre har väl funderingar på att flytta så småningom och den yngre är ju djurkär. Tjohalia vill inte. Eller det sa hon första tiden i alla fall... aldrig mer en hund och ingen annan än Smoke. Hon saknar honom fruktansvärt mycket. Niclas säger nej. Jag vet att han ibland haft funderingar på hund som han skulle kunna jaga med, men jag tror att "nejet" överväger mestadels. Utan honom känns det som att det inte är nån större idé, även om han vet att jag har svårt att tänka mig ett liv utan hund. Har ju alltid haft hund, mer eller mindre.

Jaja. Vi får se helt enkelt. Just nu är jag då hundvakt åt Indra och Iza, Kattas hundar. Indra har jag ju haft ett x antal gånger förut och hon börjar ju bli "gamla damen". Iza är kattas nya hund, en schäfer. Hon är väl ett halvår, eller nåt sånt...? Där tog det dryga timmen innan hon fann sig här, men jag fick då henne till att äta (med lite bus) och det var inga större problem att få in henne, fast hon vill liksom inte komma då man lockar... haha! Just nu ligger dem då och sover i godan ro. Precis som det ska vara. Jag anser att när en hund kan lägga sig ner och finna ro, då är dem trygg.

Tjingeling på er!