torsdag 28 augusti 2014

Betyg i ordning och reda?

Först tänkte jag: "Men va bra! Nu kanske lärarna får ett litet verktyg att ta till för att få lite mer ordning i klassrummen. Något att ta till för att få en del barn att skärpa sig lite".
Sen tänkte jag om. Och igen. Som många gånger annars har jag en tendens att se det här från fler håll än ett. En av mina egenskaper som ibland är bra, ibland mindre bra.

Alliansen har alltså beslutat att ett ordningsbetyg i skolan skall införas. För att göra det lite mer spännande så tycker dem att skolorna själva ska bestämma om det ska införas just där och inte heller kommer detta betyg finnas med i slutbetygen. Varför göra det enkelt liksom? Varför öht föra in detta betyg om det inte ens kommer finnas i alla skolor och inte heller finnas med i slutbetygen? Konstigt. Udda, förvirrande och inte alls hållbart i längden.
Så jag tänkte om och kom på att det här är inte alls bra. För det första så blir ju barnen mer utsatta. De barn som har myror i rumpan, svårt med vissa ämnen, har någon oro inom sig, en frustration över något och inte kan förmedla detta. Hur i hela friden ska ett ordningsbetyg kunna hjälpa? Hota barnet med det för att barnet ska "skärpa sig"? Varför inte sätta mer press på barnen än vad det redan är?
Det andra är ju lärarna. Kanske inte så lätt att sätta ett ordningsbetyg på barnen? Den ena kanske är tyst och försynt, gör det hen ska. Det andra barnet gör det hen ska men surrar gärna lite på lektionerna. Och så finns det dem som kallas för klassens pajas. Det finns ofta även de barn som har svårt med koncentrationen, kommer från splittrade hem, svåra förhållanden och därmed kanske har lätt att brusa upp, bli på dåligt humör och "stöka" till i klassen. Vad är bra uppförande och ordning? Vad är ok? Och vad kan man som lärare tolerera? Dessutom kan jag väl tycka att det blir kränkande gentemot barnen. Om det är en som har det svårt hemma av någon orsak, och har en tendens att bete sig illa. Läraren vet inte om detta och sätter ett dåligt betyg i ordning på detta barn som uppfattar det som att...? Ja, hur? Kanske att hela ansvaret om att uppföra sig bra, hålla ordning i klassen och axla problemen hemmavid som en vuxen, blir till ett faktum.

En som har beskrivit det här på ett riktigt bra sätt är Micke Gunnarsson. Läs det här.

Vad anser du om detta?

fredag 22 augusti 2014

Fått huvudvärk av irritation

Känner mig irriterad. Och inte så lite heller! Förra året fick Felicia börja åka buss fram och tillbaka till skolan. Dit är ju inga problem, så inte heller i år. Hon kommer bra i tid. Men hem?? Förra året fick hon ibland vänta upp till en timma på att bussen skulle komma och visst, fritte var bra på så sätt.
Men i år vill hon inte vara på fritte och min tanke är att säga upp platsen. Hon är 10, går i 4:an och jag förstår henne. Nästan ingen i hennes klass är på fritte längre och för min del känns det som att betala dryga 400 kr i månaden för nåt som knappt nyttjas, är riktigt onödigt. Det är en liten summa och egentligen obetydlig, men ändå. Och nu är det så här att om hon ska ha fritte kvar så kommer hon nyttja den 3 dagar i veckan och endast ca 30 minuter varje gång. Onödigt? Japp. Hon slutar dessa dagar strax efter 14 och bussen går 15. Yeeey... eller så inte. Och att vänta mellan 40 och 50 minuter på bussen vid hållplatsen är ju kanske inte det roligaste.
Jag förstår inte varför det ska vara så jävla svårt att försöka anpassa bussarna lite mer efter skola och även jobbtider? Vad är problemet? Ska det vara så här år efter år, att det liksom aldrig stämmer? Nog kan jag hämta henne, men det är även det en kostnadsfråga och de gånger jag jobbar natt är jag inte så sugen på att kliva upp före 14 för att hämta. Då det faktiskt är skolans skyldighet att se till att barnen kommer dit! Och ja, hon är berättigad till skolskjuts från mig och då vill jag att det ska funka. Alt. är en rätt lång väg att gå från hållplatsen, eller till hållplatsen. Men varför då det finns hållplatser utanför skolan och dessutom möjlighet till anslutning? Jag får inte ihop det.

torsdag 21 augusti 2014

Första skoldagen

Då är tjohalia på sin första skoldag. Lite nya klasskamrater, en ny fröken och en annan skola. Kommunen har ju bestämt att de ska bygga om/renovera en drös skolor. Samtidigt. Så då har man sagt att 4:or och 5:or från hennes förra skola ska gå på en högstadieskola. De yngre har dem hyst in i ett hus på Strömbacka, en gymnasieskola. Vet inte riktigt hur dem tänkte där.. kanske skulle dem ha tagit en skola i taget?
Men det blir nog bra. Hade en dotter i morse som var eld och lågor över att börja årskurs 4 och var full i energi då jag skjutsade henne dit. Får hoppas att det blir ett bra år.
Själv är jag ledig fram till nästa fredag, alltså en vecka till. Ska försöka röja undan här hemma och göra lite höst, så slipper jag det sen. Bort med blommor, ställa undan möbler, rensa i förråden ute på gården och plocka in de bär som finns kvar. För tillfället bakar jag lite, grova tekakor eftersom jag är så fruktat less brödet fr affären! Tror jag ska ta upp bakningen igen och börja om att baka matbröd. Även om dem innehåller vitt mjöl så är dem nog hälsosammare än det bröd man köper.
I övrigt tänker jag inte göra så mycket mer här hemma just idag. Eftermiddagen kommer i bestå i att fixa lite kläder åt tjohalia... Hon behöver bland annat ett regnställ så hon kan vara ute utan att bli dyngsur. Idag fick hon låna min regnjacka, lite smått stor, men får duga för en dag. Sen har jag även tänkt försöka hitta lite byxor och nån tröja. Framförallt byxor. Hennes som hon har börjar se ut som high-water byxor. Haha! Hon växer så det knakar. Mätte henne för några veckor sen och då var hon 158 cm lång. Tror hon kommer bli en lång kvinna om hon inte stannar av snart.

Nä. Nu göra nåt annat istället för att sitta här och skriva en massa ointressant. Hoppas ni alla får en bra dag, trots regn och rusk.
Tjingeling!

torsdag 14 augusti 2014

Blickar framåt och kämpar på!

Jag tränade mycket som ung. Blev aldrig "biffig" och inte heller syntes mina muskler speciellt väl. Troligen för att jag var (och fortfarande är) rätt smal. Smalare då än nu. Men jag var tränad, orkade mycket och trots min ringa storlek var jag rätt stark. Om jag får säga det själv ;-)
I september -03 fick jag veta att jag var gravid. Slutade träna i mitten av graviditeten eftersom jag hade mycket foglossningar och även sammandragningar. Ville ju inte starta nåt i förtid liksom. Efter att min dotter föddes tränade jag inget. Slutade upp helt. Den motion och träning jag fick var genom hunden och att gå med barnvagn hela tiden. Hade ju inget körkort så jag gick överallt och promenaderna kunde vara någon mil lång.
2009 utvecklade jag värk i kroppen som successivt blivit värre och i januari 2011 fick jag diagnosen fibromyalgi. Har inte orkat träna eller göra så mycket annat än promenader och leva ett drägligt liv. För drygt två veckor sedan bestämde jag mig: nu ska här tränas. Oavsett vad min kropp säger! Eller var det 3 veckor... ? Äh, kommer inte ihåg.
Mina muskler har förtvinat och styrkan försvunnit. I mina ögon mätt, så är det allt som har försvunnit för mig. Så, med andra ord, är det nog så att jag har börjat från scratch.

Under de senaste drygt två veckorna har jag gått på promenader, gjort lättare yogaövningar för framförallt ryggen och så skallade "hemmaövningar" i styrke, dock utan redskap och endast med kroppen.
Jag har försökt att göra nåt varje dag och en del dagar har det blivit allt: en promenad på 30 minuter, styrkeövningar och avsluta med yogaövningar. Allt som allt dessa gånger tränar jag i dryga timmen. Mör? Ja, det kan man säga! Och ont har jag haft. En del dagar har jag knappt velat stiga upp på morgonen. Men skam den som ger sig. Visst har jag vilat också. En del dagar har jag "bara" gjort några yogaövningar för att hålla ryggen i schack.
När det gäller styrkeövningarna kör jag med benböj, sit-ups, tricepsböj med hjälp av en stol, rygg-ups (samma som sit-ups men med ryggen) och ibland utfall för benens del. När jag började orkade jag:
Benböj: 15 st
Sit-ups: 15 st
Tricepsböj: 10 st
Rygg-ups: 15 st
Utfall: 10 per ben.

Nu? Mycket bättre resultat!
Benböj: 60-80 st beroende på ork och lust.
Sit-ups: 30 raka och 15 sneda åt vardera håll, d.v.s 30 st. Allt som allt 60 sit-ups.
Tricepsböj: 2 x 10 st. Ibland några fler.
Rygg-ups: 2-3 x 15 st.
Utfall: samma som tidigare... har dålig balans och fixar inte dem där så lätt. Ofta struntar jag i dem.. hehe...

Mitt mål är att fortsätta med träningen, så småningom lägga om kosten och sluta röka helt. Just nu röker jag lite grann, som förut (lite olika varje dag) och kosten... ja, den måste jag verkligen se över! Men eftersom träningen tar så mycket på mina krafter, fokuserar jag för tillfället på att hålla igång den.
En dag i framtiden kanske jag har återfått en del av min ursprungliga styrka!

tisdag 12 augusti 2014

Sensommarens entré

Så var den heta sommaren över och den så kallade "sensommaren" har trätt in i våran värld. Nej. Det är inte höst, inte än. Hösten är då löven faller från sina träd och ger våra ögon en färgsprakande värld att skåda.
För mig innebär inträdet till den färgsprakande världen en kropp som inte längre vill som jag vill. En kropp som trilskas och har sig, säger emot och är allmänt inte alls så snäll. Redan nu har det startat så där lagom då solens heta strålar sakta men säkert dragit sig tillbaka. Då himlen sätter ned ridån och tycker att solens skådespel får komma lite i skymundan. Solen får dra sig tillbaka en gnutta och låta världen svalna och jag med den. På gott och ont, mer på ont.

Idag är en dag då himlen färgats grå, regnet har stillats. Pölarna på vägen skvallrar om en regnig natt och luften varnar för mer av dropparna som vill falla från molnen. Själv tänker jag ta dagen som den kommer, bara vara och lita på att sinne och kropp talar om vad jag bör göra. En promenad, lite träning och kanske ett litet besök hos en kär vän kan stilla min rastlösa själ. För rastlös är den. Men ovillig på samma gång.

Med detta önskar jag er alla en riktigt bra dag. En dag att ta vara på, som alla andra!
Tjingeling!

(bild lånad fr google)

måndag 11 augusti 2014

När allt hängs ut på Facebook... då är det sant

Vad är det för värld vi lever i? Vart är samhället på väg? Grannsämjan, uppfostran, hövligheten, respekten för medmänniskan. Det dalar nedåt och fort går det.
Sitter på ansiktsboken och snubblar över en "efterlysning" som är gjord på ett antal tonårspojkar. De ska tydligen någon gång under lördagskväll/natt skrikit rasistiska ord till en 9-årig pojke, samt kastat vatten och hink på honom. Det enda signalement som finns är att de kört en vit och en grön epa, troligen av märket volvo...  Under detta ser jag en drös kommentarer så som att det är idiotiskt, hemskt, "vart är världen på väg" och mycket annat av mindre rolig karaktär...

Först å främst: har det hänt är det fruktansvärt! Det är skrämmande att så unga pojkar (som kör epor) beter sig på det där viset. Dessutom flera mot en liten pojke. Sådant ska inte få hända.
Bekymret jag har med denna händelse,(å andra sidan) är att det eg. inte finns några direkta vittnen och ingen kan ge signalement på dessa pojkar. Någon har hört att det levde om och ringde polisen, men det är mycket vaga upplysningar. Frågan är: vad är det som egentligen hände?

För det andra: vad gör en ensam pojke på 9 år ute en lördagskväll efter 23.00 (som det stod på "efterlysningen") ?? Det om något är ju helt vansinnigt!! Aldrig att jag skulle släppa iväg min dotter (som nu är 10) vid den tiden på dygnet.

De flesta kommentarerna under denna var ifrågasättande av föräldrarnas uppfostran av tonåringarna. Men jag vill även ifrågasätta föräldrarna till pojken på 9 år. Varför låter dem en sådan liten en vara ute vid den tiden? Tycker väl att det brister en hel del där också. Är det här anmält till polisen? Det får man ju hoppas.. Varför skriver man ut sådant här på facebook? Tänk om det inte har hänt, eller att det  inte var så här som pojken sa? Hur tror ni då att dessa tonårspojkar mår? Är det någon som tänkt tanken på att dessa pojkar också är barn? Att de flesta nog är under 18...? Om detta inte har hänt, så kan det bli följder för de som har spridit detta. Och om detta har hänt, låt det stanna hos polisen!! I vilket fall som helst behöver inte sådant här spridas på nätet som allmän info. Det är inte roligt för någon. Tänk på föräldrarna till dessa tonåringar som kanske läser kommentarer så som: "var är föräldrarna?? kan dem inte fostra sina barn bättre än så där??" Och så vidare... Det man inte vet, ska man inte yttra sig om. Vad vet ni om hur det är hemma hos dem? Ingen aning förmodligen.
Var vänliga och tänk efter innan ni yttrar er. Sådant här kan göra mer skada än nytta och det är inte roligt för någon.

Samma lika var det då jag för några dagar sedan sitter på samma sida på facebook och läser ett inlägg där en person anklagar två små pojkar i 6-års ålder för att vara på väg att stjäla en moped, eller liknande. Det visar sig sen att ena barnets mamma läst det där och blev ju ursinnig! Och jag förstår det. Varför inte hitta föräldrarna åt pojkarna, berätta vad man iakttagit och sen reda ut det? Varför skriva något sådant på den där sidan? Det visade sig att pojkarna bara varit nyfikna och hur kan man tro att 6-åringar tänker stjäla något sådant?? De vet väl knappt hur man startar den. I mina ögon är det en otrolig brist på respekt att lägga ut något sådant på en sida där tusentals kan se det. Åter igen. Hur tror ni att pojkarna kände sig? Och inte minst föräldrarna till dessa? Fy skäms. Sådana här kan man låta bli att hänga ut på en officiell internetsajt.

Det behövs verkligen lite mer av "det gamla goda" där man visade mer respekt, tog upp saker och ting direkt med de berörda och ibland deras föräldrar. Tänk om fler kunde tänka efter före och inte tänker efteråt. Man säger att man lär sig av misstag. Vissa misstag ska inte ens bli gjorda, om fler använde vad som finns innanför pannbenet.


torsdag 7 augusti 2014

Tankarna på hund

Många har frågat mig om vi funderar på att skaffa en ny hund så småningom och hur vi tänker kring det. Själv har jag inte riktigt skapat mig en uppfattning än om vad jag själv känner och tycker kring den frågan. Vi har ju många kompisar med hundar, så utan hundar i livet blir jag/vi inte.
Första tiden efter Smokes bortgång var jag helt emot att skaffa en ny hund. Aldrig mer ville jag vara med om nåt sånt igen! Dessutom vet man ju aldrig vad man får...  Men det dröjde inte länge förrän min vana trogen kollade/kollar hundar på blocket. Det har jag ju i och för sig gjort länge, mest för att det finns så otroligt många och fina hundar/valpar! Ibland är det ju så otroligt gulliga bilder att man liksom blir förälskad bara av att titta på dem.
Istället för att tänka fram och tillbaka så tänkte jag lista för och nackdelar med att ha hund.

Fördelar:

En stor hund ger trygghet, exempelvis på promenader och i när man är själv hemma. Även om den inte är "vaktig" så är det ju en form av säkerhet.
Sällskap.
Promenadsällskap.
Något att göra... träning, lek, bus, kel. - för mig innebär träning och promenader med hund att jag även mår så mycket bättre! Det ger mig oerhört mycket.
Beroende på vad man ska ha hunden till: jakt, spår, sök, drag. Så är det ju även en "arbetskollega".
Ovillkorlig kärlek.
Det är oftast roligt och en hund kan ge en många skratt.

Nackdelar:

Hår överallt och aldrig "rent" hem, så att säga. Beror ju också på hur mycket hunden hårar...
Svårigheter att planera för sig då man ibland måste ha hundvakt, eller ska ta med hunden. Är det en stor hund så tar den lite plats i bilen. Att resa långt innebär att någon måste se efter hunden i en vecka eller två, beroende på hur länge man är borta.
Kostar - mat, försäkring, veterinärvård och annat som man kan behöva.
När man måste ta bort hunden, ens bästa vän så brister hjärtat....
Likväl som hunden kan få en att skratta..., kan den även få en att gråta.
Jobba samtidigt som man har hund kan innebära att hunden periodvis får ha rätt tråkigt. Vilket inte är bra för nån hund.

Mer än så kommer jag inte på för tillfället. Men om man ser till "delarna" så är det ju liksom lika på båda sidor. Så egentligen handlar det om att se om man tycker att fördelarna överväger nackdelarna helt enkelt. Och vad ska man ha hunden till? Liten, stor, mellan, långhårig, korthårig, ras... ja, det är mycket som ska stämma.
Mitt hjärta tvekar. Ena sidan vill ha en ny kamrat att fostra, älska, arbeta tillsammans med. Den andra sidan vill inte för det känns som att jag då "glömmer bort" Smoke, typ sviker honom. Men det är ju eg. en känsla som är helt obefogad, jag vet. Förnuftet är också delat i två sidor. Ena säger "nej, det är rätt skönt att slippa planera, slippa städa så ofta och bara vara. Samt att jag kan gosa med hundar lite titt som tätt ändå." Andra sidan säger att "självklart! Du vet hur bra du mår med en hund vid din sida. Tänk på vad du kan hitta på, beroende på ras och individ.". Och så där fortsätter det. En tanke som avlöser den andra och ingen hejd är det på dem.

Sen måste jag ju även tänka på övriga familjen... Pojkarna vet jag inte, men jag tror det är likes för dem vad som bestäms. Den äldre har väl funderingar på att flytta så småningom och den yngre är ju djurkär. Tjohalia vill inte. Eller det sa hon första tiden i alla fall... aldrig mer en hund och ingen annan än Smoke. Hon saknar honom fruktansvärt mycket. Niclas säger nej. Jag vet att han ibland haft funderingar på hund som han skulle kunna jaga med, men jag tror att "nejet" överväger mestadels. Utan honom känns det som att det inte är nån större idé, även om han vet att jag har svårt att tänka mig ett liv utan hund. Har ju alltid haft hund, mer eller mindre.

Jaja. Vi får se helt enkelt. Just nu är jag då hundvakt åt Indra och Iza, Kattas hundar. Indra har jag ju haft ett x antal gånger förut och hon börjar ju bli "gamla damen". Iza är kattas nya hund, en schäfer. Hon är väl ett halvår, eller nåt sånt...? Där tog det dryga timmen innan hon fann sig här, men jag fick då henne till att äta (med lite bus) och det var inga större problem att få in henne, fast hon vill liksom inte komma då man lockar... haha! Just nu ligger dem då och sover i godan ro. Precis som det ska vara. Jag anser att när en hund kan lägga sig ner och finna ro, då är dem trygg.

Tjingeling på er!



onsdag 6 augusti 2014

Träningen vecka 2 (nä, har inte startat en träningsblogg ;-) )

Hur det går med träningen? Jo, tack. Rätt så bra ändå! För precis en vecka sedan bestämde jag mig för att börja träna lite smått. Ska ju liksom hålla några år till... Så jag hittade på nätet lite hemmaövningar så som benböj, tricepsböj och sit-ups. Men även mycket bra yogaövningar för ryggen. Det finns ju hur mycket som helst på nätet om träning och det bästa med det är att jag får göra det hemma, för mig själv.
Så onsdagen inledde jag med att gå en kortare promenad, göra lite "styrkeövningar" och några yogaövningar. Torsdag gjorde jag båda sorters övningar och likaså fredag, då jag tror att jag gick en promenad också... Lördag var jag ut och rockade så mycket på dansgolvet att jag struntade i att göra nåt både lördag och söndag. Tyvärr blev det inget måndag heller, men då städade jag en massa. Typ skrubbade väggar och lister i hallen... det var en rätt bra träning det med.
Igår blev det yogaövningar i ca 45 minuter och idag blir det en rask promenad, styrkeövningar och yoga. Känner att jag måste bränna bort lite negativ energi. Känner mig inte i form.. nåt stör mig, men kan för mitt liv inte komma på vad.

Ni som kan det här med träning: stämmer det att det går lättare att träna upp sig då man har en grundstyrka/grundkondition sedan tidigare? Nu är det ju väldigt länge sen jag tränade, men har ju inte suttit still senaste åren. För när jag gjorde benböjen i onsdags, klarade jag bara ett visst antal. Men kunde öka väldigt snabbt. Redan fredagen, tredje dagen, gjorde jag tredubbelt många. Tänk nu också på att jag håller igen för att inte ta ut mig för mycket då risken för ett skov i fibron hänger i luften...

Nä. Dags att carpe diem och sådant!
Tjingeling!




måndag 4 augusti 2014

Andra veckan semester påbörjad

Har gått in på andra veckan av semestern och har 24 dagar kvar, 25 om man räknar med sista dagen då jag går på 21.00.
Tjohalia lämnade jag hos pappa sin i lördags och idag begav dem sig söderut. De ska ända ner Malmö och förmodligen även över till Danmark en sväng. 10 dagar ska de vara borta och mitt mammahjärta är oroligt. Det har varit så många olyckor efter vägarna senaste tiden... Men samtidigt är jag så glad för hennes skull, för tänk vilket härligt slut på sommarlovet!
Så därför är jag då liksom nästintill sysslolös ett bra tag framöver... Niclas jobbar ju, så fram till fredag är jag då helt själv. Hm... inte roligt. Idag har jag varit sysselsatt med en jävla massa städning. I brist på annat liksom. Har passat på att torka lite efter väggarna och listerna. Det är kvar smuts efter att Smoke skakat av sig. Hehe... Ni som har hund vet hur det kan bli. Nån dag, då jag åter igen har lite att göra, ska jag storstäda badrummet. Det kan behövas. Och även köket kan behöva sig en omgång.

Jaja. Det blev bara "städsnack" nu tydligen. I helgen var jag ut en sväng och hade jätteroligt! Det började med att brorsan skulle ha inflyttningsfest, men det var så få som tackat ja, så han ställde in. Då gick mina planer liksom i stöpet.. Var några timmar på watercrossen med tjohalia, skjutsa hon sen till pappa sin och åkte hem. Var sugen på att dricka lite gott och gå ut, men fick huvudvärk. Så jag tog bilen, körde till syrran och drack en kopp kaffe. Där drack dem öl, cider och grogg. Jag föll för grupptrycket och tog en cider av brorsan ;-) Och det blev lite mer.. Sen var vi ut på Sjöbodan, vilket var riktigt skoj! Rockade lös så mycket på dansgolvet till Midnight Express som spelade. Så pass mycket att jag fortfarande har mycket ont i min nacke.. hahaha! Det ska kännas att man har roligt. Eller nåt sånt.
Gårdagen spenderade jag och Niclas ute på vattnet i lilla optimistjollen. Drog efter aborre. Inte bara en fick vi, utan nånstans över 30. Niclas säger 33, men jag tror ärligt talat det blev fler. Vi hade ingen påse med oss så vi slängde ju tillbaka alla. Tills jag drog upp en stor en! Då bestämde vi oss för att lägga den i båten. 8 till gjorde vi så med. Ikväll blir det rökt aborre med tillbehör som middag. Mums!

Strax gå å göra i ordning inför middagen, så tjingeling på er!

fredag 1 augusti 2014

Semester pågår!

Ja, nu har snart första veckan av semester gått och jag har inte gjort mest.. haha! Men å andra sidan, är det inte det semester handlar om? Att ta dag en dag i taget, vila och återfå lite energi?
I onsdags bestämde jag mig: nu ska jag fixa till så att kroppen bli mer hållbar så kanske jag orkar jobba några år till. Min tanke är att ta några promenader i veckan och varje dag göra övningar för att stärka ryggen. Eller "korsetten". För jag är mycket svag... Det är några enkla yogaövningar för ryggen och så några övningar för att stärka muskulaturen. När semestern är slut kommer jag att göra detta de dagar jag är ledig för att inte ta ut mig för mycket. Så nu vill jag ha lite hejjarop! :-P

Nu på måndag far tjohalia med sin pappa och dennes kompis och dotter ner till Malmö. De kommer vara borta 10 dagar så jag kommer inte träffa min älskade dotter på nästan två veckor! Känns märkligt. Är glad för hennes skull, att hon får göra nåt än bara vara hemma denna sommar. Men samtidigt orolig att nåt ska hända... Det har varit så otroligt mycket olyckor och annat hemskt senaste tiden. Fast å andra sidan är det ju ingen idé att tänka så. Jag kommer givetvis att sakna henne nåt oerhört!

Så vad ska jag göra dessa dagar? Har ingen aning. Men det får nog fortsätta i samma anda som nu, ta en dag i taget och ja, hitta på nåt helt enkelt. Det jag absolut tänker göra är att hälsa på de personer jag sällan träffar. Ta igen lite tid och återknyta lite band. Jag tycker det är på tiden och det behövs.

Så med det här önskar jag er alla en fortsatt härlig sommar! För nä, den är inte över. Inte än. Visst har ni sett vad det blir för väder till veckan? ;-)
Ha det bäst alla underbara!
Tjingeling!