En blåmåndag och jag backade

Sitter ensam hemma i soffan. Ett tag till i alla fall. Vaknade mitt på dagen i dag och for sedan på en liten kaffedejt hos en väninna. Välbehövligt! Kände att det var på tiden att träffa en person som inte är patient, inte är arbetskollega eller någon i familjen. En vän helt enkelt.
Idag går jag på nattpass 1 av 4 för att sen, äntligen!, vara ledig en vecka. Tog på mig ett extrapass i fredags så det blev 5 nätter på raken. Jag har verkligen svårt att jobba så många nätter på en gång... Det är supertungt! Så helgen har bestått i vila och inget annat. Det resulterade i en enorm rastlöshet idag. Känner att jag behöver något att syssla med, men hittar inget.
Jobbet till vårdlärare har jag sagt nej till, eller rättare sagt, jag har tagit tillbaka min ansökan. Skulle få veta idag om jag skulle få det eller inte, men skickade ett mail redan igår. Det var framförallt två saker som gjorde att detta får vänta:
* Jobba heltid med något som jag aldrig gjort + halvtidsstudier till vårdlärare skulle förmodligen få mig att sänka mig själv... Fibron är ett hinder, tyvärr!
* Skulle bli klar vårdlärare tidigast januari 2018, vilket innebär att jag inte skulle få betygsätta den första gruppen. Det känns inte helt ok för min del. Visst, den andra läraren skulle ju kunna betygsätta hela gruppen, men nä. Vill inte ha det så.
Sen är det visserligen en sak till som fick mig att backa, men det tänker jag inte skriva ut offentligt.

Så nu funderar jag på vad jag ska hitta på... för jag behöver en liten utmaning, något att göra. Känner att jobbet inte riktigt ger mig det. Då det nu inte blir ett nytt jobb, så kanske något på hemmaplan? Som typ en ny hund? ... Hintar till min andra hälft...hahaha! Jag behöver verkligen något att göra. Bland det värsta som finns är dem lediga dagarna där det inte finns nåt att göra... Så ensamt och så trist.

Nåja. Nu ska jag försöka komma tillrätta med min onda axel som jag misstänker har fått tillbaka inflammationen.. suck! Och sedan är det ju jobb som väntar från kl 21 idag. Lev å må alla underbara så höres vi snart igen!
Tjingeling!

Blivande vårdlärare?

Idag pratade jag med en som jobbar på Medlearn, ett utbildningsföretag som bland annat har vuxenutbildning till undersköterska. Jag har alltså sökt en tjänst, om det är någon som skulle missuppfatta ;-) Det gick så pass bra att jag ska träffa den person jag pratade med på onsdag. Och prata lite till. Än så länge är det här ett stort kanske. Jag har inte fått tjänsten och jag vet inte än om jag kommer tacka ja till ett erbjudande. Men samtalet var onekligen mycket intressant och jag känner att det här vore riktigt roligt! Det är onekligen en utmaning och jag har ju ingen aning om jag skulle klara av det. Fast å andra sidan. OM jag får chansen, vad har jag att förlora på att prova?
Om det blir något av det här, kommer jag skriva mer vad tjänsten går ut på. Spännande!

Så. Det var det mitt väntade samtal handlade om idag och nu tänker jag låta det här sjunka in, ha en ledig helg, jobba mån-tor nästa vecka och klämma in mötet på onsdag e.m. Full rulle!

Tjingeling!

Möss med renoveringsbehov...?

Vaknade mycket tidigt på morgonen. Tittade ut mot vardagsrummet och ser en mörk gestalt som står vid ingången till sovrummet. Tittade länge. Försökte få hjärnan att förstå vad det var. Spöke? Tittade mot Niclas sida av sängen... den var tom! Skönt.. Frågade vad han gjorde och svaret blev: "Jag försöker höra var råttjävlarna håller till!" Råttor?? Nä, möss så klart. Vi har inga råttor här. Tack å lov... För ni har inte missat den där äckliga stora råttan som rusade ur någons köksskåp? Usch...*ryser*
Och då hör jag ljudet. Det krafsar. Rejält! Samtidigt får jag ett sms av min dotter som skriver att hon "ligger här" och om möss som Sebbe letat under hennes säng och ja.. förvirringen var rätt stor vid det här laget. Men klarheten i historien är: Felicia har hört nåt krafsa, vaknat, bett Sebbe kolla (tur hon har så underbara bröder!) som givetvis krupit runt på golvet för att se en eventuell mus. Hon i sin tur hade lagt sig i soffan i vardagsrummet, nöjd över att slippa höra krafsandet. Kan väl säga så här, hon är den enda som somnade om. Det hörs liksom inget där.
En själv hörde bara det där förbannade krafsandet. Som då och då upphörde och tankarna på sömn blev än mer energiska. Men ack så fel man kan ha. Det är precis som att musjäveln tänkte: "Nu så. Nu somnar hon snart och jag fortsätter min renovering... mooohahahahaaaa!" Precis som hantverkare i lägenheten bredvid som passar på att borra med slagborr eller liknande kl 7 på morgonen då man jobbat natt.
Och för att det hela skulle bli än mer trevligt så var det nån maskin som hördes av något slag.. typ slåttermaskin, men sådant går inte igång nu.. men ni förstår va? Grannen for iväg på jobb och en drös lastbilar tyckte det var kul att dundra förbi på vägen här utanför..Ja, för första gången någonsin så hördes trafiken mycket väl. Händer inte annars.

Vilken trevlig morgon! Renoverande möss (helt plötsligt tycker jag inte alls om renovering. Inte alls.), dundrande trafik, irriterande maskin av något slag och en halvt snarkande karl... Roligare har man ju haft.
Min känsla just nu: ta musjäveln i svansen och dänga den i väggen.