måndag 13 april 2015

Bamse, vårdlärare och en strulig kropp. Ja, lite av varje.

Det går verkligen framåt med vår lilla lurvtuss.... ja, han är ju inte så liten och risken att han blir riktigt stor, ja den är liksom överhängande. Eller risk och risk, det spelar ju faktiskt ingen roll vilken storlek han blir.
Han utvecklas hela tiden och det händer något nytt i stort sett varje dag! Bamse kan nästan kommandot "sök" och älskar det! Det bästa som finns, just nu, är att kasta ut godis/mat på backen och så får han använda nosen. Och det är så underbart att se hur han går serpentinen och letar upp det som är utkastat.
Jag har börjat koppelträna han också. Egentligen vill jag inte använda vare sig halsband eller koppel på han, men samtidigt är det nyttigt att han kan använda det också. Man vet ju aldrig hur det blir då hormonerna slår till och han får för sig att springa iväg... Vi bor ju så pass till att risk för överkörning är rätt stor. Sen tänker jag lite på alla som är hundrädda och det är ju skönt för dem att se ett koppel på en troligtvis väldigt stor hund. Lös får han vara där det är minimalt med trafik och andra människor. Tur att det finns gott om sådana ställen.
Koppelträningen går bra. Han tycker väl att det är si så där att inte kunna springa precis hur han vill. Men jag tycker, med tanke på att det är ytterst lite träning än så länge, att han gör det riktigt bra.


Bamse är fortfarande väldigt busig. Men det har lugnat sig lite för stunden och idag, då jag varit själv med honom, har jag ändå fått sova några timmar under dagen. Jobbar natt för tillfället, är inne på fjärde och sista natten (just nu). Fast han blivit något lugnare, så har han ju börjat hitta på lite ute istället... Vill inte alltid lyssna på inkallning, trots godis och lek.. Han vill gärna springa ut på gatan och över till grannen, eller bara rusa runt och äta allt som kommer in hans mun. Det här kan vara något frustrerande emellanåt, men det gäller ju att vara envis och konsekvent. Förhoppningsvis lossnar det så småningom och han förstår att lyssnar han, så blir det väldigt bra.


Hur det är med mig? Tja... Jag började träna i en träningsgrupp i januari, men på grund av diverse krämpor och sjukdomar, ja.. det har inte varit nåt alls på flera veckor. Och avslutningen är imorgon, som jag inte heller kan gå på. Känns bittert att inte ha varit med på något jag mår bra av. Men vad göra? Kroppen säger sitt och mitt huvud håller inte med. Annars mår jag riktigt bra. Det är länge sen jag hade fibrovärk, men har istället hunnit ha magsjuka för flera veckor sedan, och nyligen influensan. Har fortfarande hosta kvar från den, men är ändå rätt pigg. På hemmafronten står det still. Jag vill så gärna göra nåt med hemmet... typ renovera, göra om, måla möbler, köpa nytt. Ja, en massa idéer har jag. Tyvärr så är det nog inte det mest smarta att göra nåt då Bamse är så ung. Fast..övervåningen kan jag ju göra ;-)


Jo. Höll på att glömma! Jag håller på med ansökan till yrkeslärare. Nu tänker jag då göra slag i saken och bli vårdlärare. Dock är det tre år, på halvfart, så det är ju ett tag kvar. Ja, och så måste jag ju komma in också... Det är inte en liten ansökan man gör. Först validerar man på en speciell sida och där ska det skrivas en massa och även styrkas med inskickade bilagor (ska jag göra imorgon) och sen gör man även en ansökan som vanligt till antagningen. Det blev lite stressigt för jag missade att det här ska vara klart till den 15:e. Men jag tror det går bra ändå. Tidigare har det funnits platser kvar och man har kunnat göra en sen ansökan.


Ja det var nog allt för den här gången. Ha det bäst!
Tjingeling!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar